ROM!
Sådär, nu är Rom-resan bokad! Vi åker inte förrän i Mars, men nu har vi nåt att se fram mot! Det blir nästan fem hela dagar i solen med pasta, pizza och vin. Ska bli såååå skönt!
Vid mitt skrivbord
Jag har ett skrivbord där man kan stänga en lucka, så att det ser ut som ett vanligt skåp. När man fäller ut luckan så blir det ett öppet skrivbord och man har datorn på själva luckan. Jag har det alltid utfällt och inuti är det som ett litet dockskåp där jag har en massa personliga små ting. T.ex. så har jag satt upp en massa bilder på väggen i skåpet, mest från folk från skåne, så jag känner mig lite hemma. Brevid skrivbordet har jag en anslagstavla med en massa lappar och bilder som jag också vill ha, t.ex: min nummerlapp från Göteborgsvarvet, en bild på när jag springer ett lopp, en påskbild från Tobbes kusin Ida, en bild på hans andra kusin Johanna, kortet jag fick från mina arbetskamrater när jag slutade på avd 48 och där min fina Ida skrivit på rim, ett födelsedagskort från mamma och ett litet kort från Angelica där det står "Livets hemlighet; allt kommer bli bra". Jag tycker den är fin. Allt ordnar sig på nåt sätt, så tänker jag alltid.
Att jobba natt
Jag är SÅ less på nattjobb. Jag skulle hemskt gärna slippa jobba natt och bara gå kvällar och dagar. Jag känner mig så jäkla sliten efter en natt. Bakfull, ont i kroppen, lättirriterad, svårt att somna kommande natt. Jag har jobbat två nätter på rad nu, gick av i morse kl 7. Åkte hem och sov till 13. Ska lägga mig 22 ikväll för att stiga upp kl 6 imorgon och jobba dag. Inte konstigt man känner sig såsig.
Såhär beter sig ett nattpass för mig:
16-19: Sover inför nattjobb. I bästa fall kan jag sova 3 timmar, i sämsta ca 1½.
21.30: Går på mitt pass. Känner mig hyfsat pigg och oftast finns det kanske ett gäng patienter att ta hand om så man håller igång.
24.00: Äter för sista gången på kvällen, om jag hinner innan 24.00. Har gränsen där för jag vill att kroppen ska vila från mat på natten. Vissa har med sig middag på natten och klämmer den vid 03.00, men det funkar inte alls för mig.
01.00: Tröttheten börjar knacka på i min hjärna, även om jag sovit i 3 timmar innan jag gick på passet. Är ändå fortfarande ganska alert och pigg. Vid den här tiden börjar patienterna förhoppningsvis att försvinna från både beläggningslistan och akuten, och allt blir lite lugnare.
03.00: Märker att jag får svårt att ta snabba beslut, det blir lite klurigare att räkna, det tar längre tid. Kanske man har suttit ner i en längre stund, typ 30 minuter och kropp och knopp har hunnit varva ner vilket gör mig mer trött.
04.00-06: Moshjärne-timmarna börjar. Vid 4.00 sticker det i ögonen, jag är otroligt sömnig och kroppen känns riktigt seg och tung. Vill bara sova eller få lägga mig ner. Mellan 03-05 är det i bästa fall tomt på akuten och man har kollat igenom alla saker man ska. Är det "dödtid" dessa två timmar är det svårt att hålla huvudet uppe. Nickar till om det är helt lugnt och tomt på patienter. Vid 4.00-5.00 börjar jag frysa, må illa och det sticker om möjligt ännu mer i ögonen. Blir röd i ögonen och hjärnan är verkligen inte med. Känns som att jag varit vaken ett dygn i sträck. Behöver ofta ta lite fil för att inte må mer illa, men jag kan inte äta för tidigt, då mår jag illa av det...!
06.00: Bara en timme kvar tills jag slutar! Nu börjar livsandarna återvända. Jag kollar igenom rummen lite kvickt igen för att säkerställa att allt finns där det ska. Kokar kaffe, hämtar morgontidningen och tittar på folk som börjar strömma in till sjukhuset för att gå på morgonpasset. Denna sista timmen ber man en bön att det inte ska komma in något akut, det är som att jobba i sirap och tänka i sirap också för den delen.
07.00: Hemgång, sängen - ÄNTLIGEN! Detta är det enda som är bra med att jobba natt - när man får gå hem.
07.15-07.30: Tar omedelbart av mig kläderna och kollapsar som en medvetslös i sängen. Enda gången jag sover 6 timmar i sträck är efter ett nattpass, annars vaknar jag alltid ett par gånger. Sover 6-8 timmar och är sedan som sagt bakfull, lättirriterad och passiv hela resten av dagen.
Nu är det iallafall en hel vecka till nästa nattpass, alltid nåt!
Nedräkning..?
Kanske är det lite tidigt att påbörja nedräkningen till Rom-resan i Mars redan nu. Det är över två månader än tills vi ska åka, men drömma kan man ju! Hela Februari ska passera också, känns som att januari varat väääääldigt länge nu! Februari är som tur är inte så lång. =)
Jag har gått av min andra natt i morse och ser nu fram mot två dagar till i helgen på akuten. Johan ska börja gå kvällar och helger nu också så det blir lite annan rutin och nya tider för oss båda. Han har ju bara jobbat dagtid dom senaste 3 åren.
Vad har annars hänt? Inte ett smack. Det är som vanligt jobb som tar upp det mesta av min tid. Hallrenoveringen står lite still för tillfället, men det kommer nog igång. Man ska inte stressa...(suck).
Vi behöver nya lister till golv och runt dörrarna. Väggarna vi har i lägenheten går varken att borra eller spika i, dessutom är nedre delen av väggarna i hallen porösa som hårdpackad sand så det finns inget att fästa eventuell spik i. Det går inte heller bra att limma eftersom nedre delen är helt mjuk och tapeten sitter löst på vilket innebär att listerna också kommer sitta löst. Lite av moment 22 just nu alltså...Johans systers kille är snickare så vi ska se om han kan ha nån smart lösning.
Hoppas ni får en fin kväll!
Tjingeling från tröttspättan.
Jag har gått av min andra natt i morse och ser nu fram mot två dagar till i helgen på akuten. Johan ska börja gå kvällar och helger nu också så det blir lite annan rutin och nya tider för oss båda. Han har ju bara jobbat dagtid dom senaste 3 åren.
Vad har annars hänt? Inte ett smack. Det är som vanligt jobb som tar upp det mesta av min tid. Hallrenoveringen står lite still för tillfället, men det kommer nog igång. Man ska inte stressa...(suck).
Vi behöver nya lister till golv och runt dörrarna. Väggarna vi har i lägenheten går varken att borra eller spika i, dessutom är nedre delen av väggarna i hallen porösa som hårdpackad sand så det finns inget att fästa eventuell spik i. Det går inte heller bra att limma eftersom nedre delen är helt mjuk och tapeten sitter löst på vilket innebär att listerna också kommer sitta löst. Lite av moment 22 just nu alltså...Johans systers kille är snickare så vi ska se om han kan ha nån smart lösning.
Hoppas ni får en fin kväll!
Tjingeling från tröttspättan.
Glumslövsvecka
Jag har sovit, gått med hunden, slappat, umgåtts med mina vänner, skrattat och gått på bio med mamma och pappa! En väldigt bra och skön vecka både för kropp och knopp. Snöstormen kom yrande de två sista dagarna och det var väl inte världens bästa dag att ge sig ut på motorvägen hem från Ludde i Ängelholm, men det gick bra, jag körde i 30 km/h och höll avstånd och andra bra säkerhetsåtgärder!
Här kommer några bilder från förra veckan.
Peyronrundan i Glumslöv
Glumslövs backar
Världens bästa promenadsällskap - Queeni!
Världens bästa kompisgäng minus vår älskade Sandra. Skulle vilja hitta en bild på oss alla från förskolan! Hade varit kul.
Jag och min Ludde. Han är en stjärna utan dess like!
På tjejkväll hos världens starkaste Jullan i min efterlängtade zebra-top!
Jaaa resultatet då!
Såhär en vecka senare så kan jag ju visa hur fint mitt hår blev efter klippning och färgning!
Getting fixed...
Mamma fixar!
Hallhändelser
Nu händer det grejer i vår lilla hall! Golvet är helt färdigt, så nästa projekt blir att sätta lister runt dörrar och golv. Vi åkte och tittade efter lister igår, men dom var för långa för att få in i vår lilla bil, så Johans föräldrar får låna ut sin bil till oss. Det blev riktigt snyggt med golvet, det passar ihop med tapeten så fint! När listerna är satta är det dags att köpa garderober. Ingen mening att köpa dom innan dom ska upp, här finns verkligen ingen plats för mer som ska ligga och drälla i lägenheten!
Före...
Under demoleringsprocessen...
Och efter golvläggning! Supersnyggt!
Promenix
Idag har jag inte varit på gymet av den enkla anledningen att jag knappt kan röra mig utan att flämta av smärtan från träningsvärken. Mina ben är som två trästockar, kan knappt sitta med benen i kors och ännu mindre sätta mig på en stol eller toaletten normalt! Kan bara böja benen till ett visst läge, efter det är det liksom fritt fall! Har ont i överkroppen idag också, jag gjorde axlar, bröst och lite armar igår. Tog iallafall en morgonpromenad på ca 7 km i morse, ibland hjälper det att få upp cirkulationen igen för att bli av med lite träningsvärk. Det var dock väldigt marginell skillnad idag.
Idag har jag slängt ut julen, skönt. Har bara ljusslingan på balkongen kvar och det kan få vara där så länge det är mörkt ute. Är på jakt efter nya köksgardiner men det finns bara fula nu, tycker jag. Det kommer väl in mer framöver. Jag har inte fattat att det är röd dag idag, det tog ett par timmar innan jag insåg det. Så är det när man jobbar skift, man har ingen koll.
Nu ska jag läsa in min Stephen King-bok som jag fick av Johan i julklapp. Mycket bra!
Hoppas ni får en bra dag allihop!
Idag har jag slängt ut julen, skönt. Har bara ljusslingan på balkongen kvar och det kan få vara där så länge det är mörkt ute. Är på jakt efter nya köksgardiner men det finns bara fula nu, tycker jag. Det kommer väl in mer framöver. Jag har inte fattat att det är röd dag idag, det tog ett par timmar innan jag insåg det. Så är det när man jobbar skift, man har ingen koll.
Nu ska jag läsa in min Stephen King-bok som jag fick av Johan i julklapp. Mycket bra!
Hoppas ni får en bra dag allihop!
Rom
Vi är sugna på en storstadsweekend även denna vår, förra året var vi ju i Barcelona i februari för att fira vår 5-årsdag. Det var dock lite i kallaste laget, mars skulle nog varit mer behagligt. Kallt och kallt, det var ändå 13-15 grader på dagarna, men på kvällarna och när det blåste lite så blev det kylslaget. Så nu tänkte vi styra kosan mot Italien och Rom! I Mars får det bli, då är det 16-20 grader, mer behagligt. Jag älskar italiensk mat och jag hoppas att jag kommer gilla landet lika mycket som maten! Jag var i Italien när jag var liten med familjen på husvagnssemester, men jag vara bara 10 (?) år då så jag minns inte så mycket. Det är annorlunda att resa som vuxen, man ser på helt andra saker såklart. Vi vill gärna se Colloseum, Fontana di Trevi, Spanska trappan och Pompeji skulle vara häftigt att se. Inget är bokat än, resan finns än så länge bara i våra hjärnor. Vi har båda gjort oss förtjänta av en liten semester, vi slösar minsann inte på semesterdagarna för arbetsgivaren, den saken är säker! Haha =)
Toughest Malmö
Min gode vän Ida gav mig en liten utmaning idag; att ställa upp i hinderbansloppet Toughest i Malmö i Maj! Det är ett löparlopp fast med uppbyggd hinderbana med hinder lite här och där under 8 svettiga kilometrar. Det låter fruktansvärt, speciellt med tanke på att det finns lera, isbad, sand och andra jobbiga saker som ska hindra en. Om man inte orkar eller kan genomföra ett hinder så får man springa en liten straffrunda på 150 m. Jag tycker det låter skoj, och det är ett litet break från min vanliga springa-rakt-fram-på-asfalt-i-tio-kilometerslöpning. Så nu är jag sugen på att börja träna igen; jag behöver något som lockar och drar. Jag har ju Göteborgsvarvet i Maj också. Det lockar inte så mycket, det är mest frånstötande, men jag ska nog ta mig runt där också...! Har tränat på gymet igår och idag, första gången sedan Sandras bortgång, och jag har sån träningsvärk i kroppen så jag knappt kan röra mig och ännu mindre sätta mig ner eller gå i trappor - AJ! Men det är ändå en skön smärta, då vet man att man gjort nåt.
Nytt år, nya möjligheter
Nu är det sådär toklängesen jag skrev igen, men jobbet har det nog mest handlat om sedan jul och nyår. Alla andra skriver en årsresume över det gågna året, så jag tänkte också ge mig på en sådan! Var börjar vi då? Jo, januari 2013 är väl en bra start.
Januari: Vad hände i januari? Inget särskilt alls. Jag var ledig på nyår och slocknade som vanligt i värdparets soffa vid 02.00-tiden. Deras treåriga son var vaken längre än mig. Jag anmälde mig till Göteborgsvarvet och Göteborgsvarvets seedinglopp på en mil i Hbg.
Januari: Vad hände i januari? Inget särskilt alls. Jag var ledig på nyår och slocknade som vanligt i värdparets soffa vid 02.00-tiden. Deras treåriga son var vaken längre än mig. Jag anmälde mig till Göteborgsvarvet och Göteborgsvarvets seedinglopp på en mil i Hbg.
Februari: Jag och Johan firade 5-års jubileum med att åka på en weekend till Barcelona. Vi hade varit i staden i tre timmar när Johans mobil blev stulen. Från innerfickan på jackan. Ficktjuvar är skiiiiiickliga....
Mars: Jullan tävlade body fitness i Malmö och jag, Sandra, Palle och hennes syster Millan (många smeknamn här...!) åkte ner för att titta. Jag och Sandra satt först och fnissade åt att alla hade så konstig hudfärg och att det var lite märkligt att man bara skulle stå där på scenen och bli bedömd utan att göra nåt speciellt mer än att spänna olika muskler. Men när Jullan gick på fick vi tårar i ögonen och hon hade den mest högljudda och stolta klacken i hela lokalen!
Jag glömde tyvärr kameran hemma denna dagen och kan inte lägga upp nån bild från tävlingen! Efteråt gick vi iallafall och åt, jag och Jullan och hennes syster och några till. Vi käkade buffe på St Markus vinkällare i Malmö och herreguuuuuuud så mycket och så god mat! Dit blir det fler gånger.
Detta var också månaden då jag och min löparvän/kollega Lisa åkte till Hbg för att spring seedinglopp inför Göteborgsvarvet. Gick ganska bra, tror jag kom in bara några sekunder över timmen!
April: Johan fyllde 39. Vi gjorde inget särskilt, en lugn dag och helg bara. Jag började med riktiga långrundor inför Gbg-varvet och Johan cyklade med mig. Han peppade, sjöng, cyklade framför om det blåste och hejade på mig när det gick trögt och sa åt mig när hållningen sjönk, fötterna släpade eller jag inte andades ordentligt. Härligt!
Maj: Vårruset som en liten uppstart till varvet. 5 km kl 19 på kvällen och det var årets första riktigt sköna försommardag. 22 grader var det och det var så skönt att slippa frysa efter loppet, det var första gången! Sprang med ett gäng från jobbet och sen satt vi i gräset och solade oss och åt goda saker.
Varvet var ju förstås också i Maj och herreguuuuuuuud vilket helvete! Jag tänkte flera gånger "aldrig mer, aldrig mer". Det var 28 grader, vindstilla, och värmen studsade mellan husfasaderna och från marken och upp på kroppen. Det var varmt precis överallt, tryckande. I 21 km var tanken att man skulle ta sig framåt i detta. Det regnade i 10 sekunder men vad hjälpte det. Sen kom brojävlarna som man skulle över och då blev det om möjligt ännu jävligare. Jag hade som "gräns" att komm in under 2,30 men det är ju dumt att sätta någon gräns alls första gången man springer och särskilt ett långlopp. Jag gick säkert halva loppet, var svimfärdig. Kom i allafall in på 2,40 och kollapsade på bänken på stadion tillsammans med Lisa i 2 timmar. Ville bara ha svalka, ordentligt med vatten och vila. Det var så befriande att äntligen komma över mållinjen. Så befriande att jag dagen efter anmälde mig till varvet -14.
Juni: Semestertime! Jag hade tidig semester i år och det var perfekt. Mitten på juni till mitten på juli. Vi firade midsommar i Svartsjömåla som vanligt, därefter hem till skåne och firade Ebba som fyllde ett år och sen vidare mot Kalix! På vägen upp stannade vi hos Sandra i Umeå. Hon bjöd på kyckling och ris. Vi var där i tre timmar och kramades, pratade och skrattade. Precis innan vi skulle sätta oss i bilen och åka vidare mot Kalix så tog vi en bild på oss tillsammans. Det var sista bilden och sista gången jag kramade min Sandra.
Kalix var som vanligt underbart, som att åka på en utlandssemester. Mobilens ljud var avstängt under 2½ vecka och efter Kalix åkte vi ner till skåne igen och därefter tog vi skånes kustväg hem mot Blekinge. En perfekt semester!
Kl 01.00 på natten i Sangis utanför Kalix.
Juli: Vi var kvar i Kalix och åkte runt på lite utflykter. När vi körde därifrån åkte vi "Vildmarksvägen" som går vid Lappländska fjällen. Där passade vi på att förlova oss och det var en sån fin plats! På Sveriges högst belägna väg (800 möh) precis innan kalfjällen öppnades en liten oas; fjäll med snö på, grön fjällmark och en bäck som flöt genom det hela. Mycket vackert!
Efter att vi förlovat oss kom det ca tusen renar över ett av fjällen, jag som klagat över att jag inte sett några renar! Samerna vallade dom med fyrhjuling och helikopter, rätt häftigt att se.
Efter semestern kom mamma och pappa som vanligt till stugan på Dragsö och stannade en vecka. Mysigt! Faster Eva och hennes Bo kom också. Dubbelmysigt!
Förlovningsplatsen; Stekenjokk.
Augusti:Jag satte igång med den "nya" styrketräningen - cobra fit! Mycket härligt träning. Man tränar alltid utomhus, oavsett väder och vind eller tid.
September: Tjejplanet till tjejmilen. Jag sprang för femte året i rad och givetvis var det rekordvarmt även på detta loppet. Jag kan inte springa när det är för varmt, min kropp sparkar bakut och här var det 25 grader, det varmaste Tjejmilen på 30 år..! Fick en dålig tid men var ändå glad när jag kom i mål. Solen sken till skillnad från 2012 då vi klafsade i lera upp till fotknölarna under hela loppet. 2013 kunde vi sitta i gräset på Gärdet och äta den traditionella ostkakan efter loppet.
Oktober: Stambytet av toaletterna var i full gång, vi bodde hos Johans föräldrar i tre veckor. Jag fyllde 29, ingen stor sak av det heller! Vi var på Ludde och Ulrikas bröllop, väldigt fint! Mamma fixade håruppsättning på mig; en megaboll!
November: Toaletterna var klara, dags för det nya projektet: Hallen! Lättare sagt än gjort. Med två som jobbar heltid blir det inte direkt varje dag eller ens varje vecka det händer något. Men nu är det inte så himla mycket kvar längre!
Detta var också månaden då Sandra opererades i sköldkörteln, vi pratade på sms och mail varje dag i en vecka, vi pratade i telefon den 25/11 och jag var helt insatt i hennes problem efter operationen som verkade små och helt ofarliga. Ett dygn efter vårt sista telefonsamtal var en av dom bästa, viktigaste och mest självklara personerna i mitt liv borta för alltid. 26/11 blir ett datum som aldrig glöms bort för min del. Långa, grubblande och själsrenande promenader påbörjades.
December: Ja, december 2013 är inget jag minns med glädje eller julefrid eller något annat speciellt gott. Jag levde i ett vakum under hela december som jag precis börjat ta mig ur. Sandras och Tobbes dödsdatum ligger en vecka ifrån varandra. Det var 6 år sedan Tobbe dog 4/12 och grubblandet efter Sandra var som ett öppet, pulserande sår under hela december. Nu finns såret kvar, men blodet har levrat sig. Varje år som går kommer bli ett plåster som sätts på, men om plåstren pillas av, om det så är 40 st, så finns alltid såret kvar, det kommer aldrig läka helt. Nej det var en skitmånad, den sista på året. Nu börjar ett nytt år och jag håller tummarna för att det blir en bra start iallafall, för att bryta av det jobbiga en smula.
Jag/vi har väl lite planer detta året. Bland annat ska jag springa Varvet på en bättre tid än -13, vi ska köra till Kalix igen. Johan fyller 40 och jag 30. Jag ska eventuellt börja plugga till ambulanssköterska, får se om jag kommer in först bara. Det blir till hösten i så fall. Hm, ja lite planer finns det allt!
