Nytt på gång
Ni få som följer min blogg märker troligen att den är ganska glest uppdaterad sista tiden. Jag håller på att ordna till ett foto-konto, alltså en sida där jag lägger upp bilder istället för långa texter + bilder. Jag fotar mycket, och tycker inte att jag har något att skriva om på bloggen direkt. Så jag återkommer när det finns en bild-sida!
Fotskrälle
Åh, min fot blev ju bättre så idag tänkte jag promenera en liiiiiiten sväng på 3 km. Fick då såklart ont i foten igen. Inte lika mycket som innan men jag kan ju inte springa på den vilket verkligen är tanken. Gbg-varvet går av stapeln 17 maj och tills dess vill jag gärna ha sprungit en kilometer eller 20....
Så nu blir min strategi att vila foten lite till och vänta ut den lilla retande tjocka bollen som har börjat kännas i min hals...ingen förkylning nu på detta, tack!
Ha en bra kväll!
Så nu blir min strategi att vila foten lite till och vänta ut den lilla retande tjocka bollen som har börjat kännas i min hals...ingen förkylning nu på detta, tack!
Ha en bra kväll!
Fullt upp, fullt upp.
Denna veckan har jag jobbat 6 av 7 dagar, varav en var ett dubbelpass på 15 timmar. Jag var ledig igår men då spenderades dagen på vårdcentral och röntgen för min del! I måndags sprang jag utomhus för första gången på 3 månader och det kändes jättebra. Har ju sprungit på löpband, promenerat och tränat så jag har inte suttit still direkt. Men tydligen så var det för stor ansträngning för mina fötter att springa 6,5 km på en gång för dagen efter kunde jag inte stötta på foten. Bet ändå ihop och jobbade, fick linka mig fram på tåspetsarna. Pratade med en ortoped på jobbet som inte kunde utesluta en sk stressfraktur. Det kan man få när de små benen i foten inte är vana vid nytt underlag eller om man har gamla skor/fel skor eller om man ökar träningsdosen för snabbt. Då är inte benen invanda i det nya och då kan det bildas små sprickor i dom som kallas stressfrakturer. Förhoppningen var ju att det bara var en överanstängning i musklerna i foten. Men igår kunde jag fortfarande inte stötta på foten och det gjorde mer ont så då ringde jag vårdcentralen som skickade mig till röntgen och där kunde dom konstatera att det inte fanns några frakturer eller andra skador på benen. Skönt! Det är troligen en liten inflammation som uppstått till följd av överbelastningen. När det blir svullet i dom där trånga musklerna i foten så krävs det inte så mycket för att det ska göra ont. Idag känns det bättre och jag kan gå nästan normalt om jag lindar foten och tar Ipren. Ska bara vila över helgen (förutom jobbet då, men jag ska inte träna!) och sen kan jag smyga igång i nästa vecka igen genom att jogga försiktigt några få kilometer.
Nu ska jag göra mig redo för jobbet, har hela helgen att "se fram" emot...!
Nu ska jag göra mig redo för jobbet, har hela helgen att "se fram" emot...!
Present
På Alla hjärtans dag, vilket också är våran årsdag, fick jag en bok av Johan om Mindfullness. Det är enkla andnings- och tankeövningar man ska göra för att landa i nuet. Jag har provat två gånger och har då somnat, vilket måste vara ett bra betyg?! Man ska andas genom ett visst mönster och fokusera på hur kroppen känns i rummet (låter flummigt). Man ska tänka på sina tår, vader, lår, mage, rygg osv och hur dom känns mot underlaget. Sen ska man tänka på hur det känns när man andas; när luften åker in genom näsan, via svalget, luftrören, bröstkorgen och magen och sedan ut igen. Har man oroliga tankar så får dom "följa med" i andningen. Man ska också registrera ljud och inte tänka så mycket på varför dom låter eller vem som skapar dom utan mer bara registrera att det är olika ljud omkring en. Jag tycker det var en väldigt träffande bok eftersom min skalle har varit något rörig och uppe i varv sedan i november. Och som sagt; det funkar ju lugnande uppenbarligen så varför inte fortsätta!
Han kan, den där Johan!
Han kan, den där Johan!
Nyupptäcka bilder
Går igenom mina bilder (ja, det tar en stund, men jag har hela kvällen på mig...!) och hittade lite roliga och fina bilder som jag inte visat innan. Nu blir det bildbomb!
Jag och Queeni vid "utsiktsplatsen" i Glumslöv.
Vi på midsommar -09 eller -10?
Jag, mamma och Queenie i Glumslöv.
Johan och mamma på bilutflykt i skåne.
Glumslövs kyrka.
Johan i rapsfältet.
Jag och Sandra på maskerad med Astrid Lindgren-tema; Jag var Prusseluskan, hon Ronja!
6 år och alla hjärtans dag...
...eller alla stjärtars dag som Johan säger när han vill skoja till det. Idag har vi varit tillsammans i 6 år! Herregud vad tiden går fort. För ett år sen blev hans mobil stulen på en uteservering i Barcelona. Vi ska snart till Rom men ska nog nörda till det med nån fiffig anti-stöld-väska som man kan ha under jackan. Dagen har bjudit på arbete för min del. Johan har varit ledig, och jag hade ordnat en halvtimmes ryggmassage på ett litet spa inne i stan och en stor bukett rosor. Nu ska han laga pepparbiff och vi har laddat upp med två flaskor rödvin. Gott gott!
Hoppas ni har en bra dag, oavsett om ni "firar" Alla hjärtans dag eller ej.
Kram!
Hoppas ni har en bra dag, oavsett om ni "firar" Alla hjärtans dag eller ej.
Kram!
Göteborgsvarvet
Vare sig man märker det eller ej så kryper sig vintern fram mot vårkanten och då sätter vårens lopp igång. En sak som känns lite stressande är att Gbg-varvet går av stapeln redan i Maj - 2,1 mil som ska avverkas och nu är jag uppe i 3 km. Känns sådär...! Jag är ju på gymet och "underhåller" min kropp på så vis att jag kör lite på crosstrainern och springer ett par intervaller på löpbandet. Lyfter en hantel då och då. Men utomhus har jag inte sprungit på snart tre månader...! Man tappar konditionen så himla fort. Å andra sidan så återfår man den väldigt fort igen när man väl sätter igång. Jag har ett 10-veckorsschema inför varvet som jag ska börja följa i februari/mars. Önskar dock att mina benhinnor kan hålla sig i schack detta året, förra året fick jag ju inflammation direkt när jag började springa lite längre sträckor än vad benen var vana vid. Nåja, vi får väl se hur det går. Jag tror det kommer kännas bättre när snön smälter, solen börjar titta fram lite yrvaket och fötterna vill ge sig iväg!
ROM!
Sådär, nu är Rom-resan bokad! Vi åker inte förrän i Mars, men nu har vi nåt att se fram mot! Det blir nästan fem hela dagar i solen med pasta, pizza och vin. Ska bli såååå skönt!
Vid mitt skrivbord
Jag har ett skrivbord där man kan stänga en lucka, så att det ser ut som ett vanligt skåp. När man fäller ut luckan så blir det ett öppet skrivbord och man har datorn på själva luckan. Jag har det alltid utfällt och inuti är det som ett litet dockskåp där jag har en massa personliga små ting. T.ex. så har jag satt upp en massa bilder på väggen i skåpet, mest från folk från skåne, så jag känner mig lite hemma. Brevid skrivbordet har jag en anslagstavla med en massa lappar och bilder som jag också vill ha, t.ex: min nummerlapp från Göteborgsvarvet, en bild på när jag springer ett lopp, en påskbild från Tobbes kusin Ida, en bild på hans andra kusin Johanna, kortet jag fick från mina arbetskamrater när jag slutade på avd 48 och där min fina Ida skrivit på rim, ett födelsedagskort från mamma och ett litet kort från Angelica där det står "Livets hemlighet; allt kommer bli bra". Jag tycker den är fin. Allt ordnar sig på nåt sätt, så tänker jag alltid.
Att jobba natt
Jag är SÅ less på nattjobb. Jag skulle hemskt gärna slippa jobba natt och bara gå kvällar och dagar. Jag känner mig så jäkla sliten efter en natt. Bakfull, ont i kroppen, lättirriterad, svårt att somna kommande natt. Jag har jobbat två nätter på rad nu, gick av i morse kl 7. Åkte hem och sov till 13. Ska lägga mig 22 ikväll för att stiga upp kl 6 imorgon och jobba dag. Inte konstigt man känner sig såsig.
Såhär beter sig ett nattpass för mig:
16-19: Sover inför nattjobb. I bästa fall kan jag sova 3 timmar, i sämsta ca 1½.
21.30: Går på mitt pass. Känner mig hyfsat pigg och oftast finns det kanske ett gäng patienter att ta hand om så man håller igång.
24.00: Äter för sista gången på kvällen, om jag hinner innan 24.00. Har gränsen där för jag vill att kroppen ska vila från mat på natten. Vissa har med sig middag på natten och klämmer den vid 03.00, men det funkar inte alls för mig.
01.00: Tröttheten börjar knacka på i min hjärna, även om jag sovit i 3 timmar innan jag gick på passet. Är ändå fortfarande ganska alert och pigg. Vid den här tiden börjar patienterna förhoppningsvis att försvinna från både beläggningslistan och akuten, och allt blir lite lugnare.
03.00: Märker att jag får svårt att ta snabba beslut, det blir lite klurigare att räkna, det tar längre tid. Kanske man har suttit ner i en längre stund, typ 30 minuter och kropp och knopp har hunnit varva ner vilket gör mig mer trött.
04.00-06: Moshjärne-timmarna börjar. Vid 4.00 sticker det i ögonen, jag är otroligt sömnig och kroppen känns riktigt seg och tung. Vill bara sova eller få lägga mig ner. Mellan 03-05 är det i bästa fall tomt på akuten och man har kollat igenom alla saker man ska. Är det "dödtid" dessa två timmar är det svårt att hålla huvudet uppe. Nickar till om det är helt lugnt och tomt på patienter. Vid 4.00-5.00 börjar jag frysa, må illa och det sticker om möjligt ännu mer i ögonen. Blir röd i ögonen och hjärnan är verkligen inte med. Känns som att jag varit vaken ett dygn i sträck. Behöver ofta ta lite fil för att inte må mer illa, men jag kan inte äta för tidigt, då mår jag illa av det...!
06.00: Bara en timme kvar tills jag slutar! Nu börjar livsandarna återvända. Jag kollar igenom rummen lite kvickt igen för att säkerställa att allt finns där det ska. Kokar kaffe, hämtar morgontidningen och tittar på folk som börjar strömma in till sjukhuset för att gå på morgonpasset. Denna sista timmen ber man en bön att det inte ska komma in något akut, det är som att jobba i sirap och tänka i sirap också för den delen.
07.00: Hemgång, sängen - ÄNTLIGEN! Detta är det enda som är bra med att jobba natt - när man får gå hem.
07.15-07.30: Tar omedelbart av mig kläderna och kollapsar som en medvetslös i sängen. Enda gången jag sover 6 timmar i sträck är efter ett nattpass, annars vaknar jag alltid ett par gånger. Sover 6-8 timmar och är sedan som sagt bakfull, lättirriterad och passiv hela resten av dagen.
Nu är det iallafall en hel vecka till nästa nattpass, alltid nåt!
Nedräkning..?
Kanske är det lite tidigt att påbörja nedräkningen till Rom-resan i Mars redan nu. Det är över två månader än tills vi ska åka, men drömma kan man ju! Hela Februari ska passera också, känns som att januari varat väääääldigt länge nu! Februari är som tur är inte så lång. =)
Jag har gått av min andra natt i morse och ser nu fram mot två dagar till i helgen på akuten. Johan ska börja gå kvällar och helger nu också så det blir lite annan rutin och nya tider för oss båda. Han har ju bara jobbat dagtid dom senaste 3 åren.
Vad har annars hänt? Inte ett smack. Det är som vanligt jobb som tar upp det mesta av min tid. Hallrenoveringen står lite still för tillfället, men det kommer nog igång. Man ska inte stressa...(suck).
Vi behöver nya lister till golv och runt dörrarna. Väggarna vi har i lägenheten går varken att borra eller spika i, dessutom är nedre delen av väggarna i hallen porösa som hårdpackad sand så det finns inget att fästa eventuell spik i. Det går inte heller bra att limma eftersom nedre delen är helt mjuk och tapeten sitter löst på vilket innebär att listerna också kommer sitta löst. Lite av moment 22 just nu alltså...Johans systers kille är snickare så vi ska se om han kan ha nån smart lösning.
Hoppas ni får en fin kväll!
Tjingeling från tröttspättan.
Jag har gått av min andra natt i morse och ser nu fram mot två dagar till i helgen på akuten. Johan ska börja gå kvällar och helger nu också så det blir lite annan rutin och nya tider för oss båda. Han har ju bara jobbat dagtid dom senaste 3 åren.
Vad har annars hänt? Inte ett smack. Det är som vanligt jobb som tar upp det mesta av min tid. Hallrenoveringen står lite still för tillfället, men det kommer nog igång. Man ska inte stressa...(suck).
Vi behöver nya lister till golv och runt dörrarna. Väggarna vi har i lägenheten går varken att borra eller spika i, dessutom är nedre delen av väggarna i hallen porösa som hårdpackad sand så det finns inget att fästa eventuell spik i. Det går inte heller bra att limma eftersom nedre delen är helt mjuk och tapeten sitter löst på vilket innebär att listerna också kommer sitta löst. Lite av moment 22 just nu alltså...Johans systers kille är snickare så vi ska se om han kan ha nån smart lösning.
Hoppas ni får en fin kväll!
Tjingeling från tröttspättan.
Glumslövsvecka
Jag har sovit, gått med hunden, slappat, umgåtts med mina vänner, skrattat och gått på bio med mamma och pappa! En väldigt bra och skön vecka både för kropp och knopp. Snöstormen kom yrande de två sista dagarna och det var väl inte världens bästa dag att ge sig ut på motorvägen hem från Ludde i Ängelholm, men det gick bra, jag körde i 30 km/h och höll avstånd och andra bra säkerhetsåtgärder!
Här kommer några bilder från förra veckan.
Peyronrundan i Glumslöv
Glumslövs backar
Världens bästa promenadsällskap - Queeni!
Världens bästa kompisgäng minus vår älskade Sandra. Skulle vilja hitta en bild på oss alla från förskolan! Hade varit kul.
Jag och min Ludde. Han är en stjärna utan dess like!
På tjejkväll hos världens starkaste Jullan i min efterlängtade zebra-top!
Jaaa resultatet då!
Såhär en vecka senare så kan jag ju visa hur fint mitt hår blev efter klippning och färgning!
Getting fixed...
Mamma fixar!
Hallhändelser
Nu händer det grejer i vår lilla hall! Golvet är helt färdigt, så nästa projekt blir att sätta lister runt dörrar och golv. Vi åkte och tittade efter lister igår, men dom var för långa för att få in i vår lilla bil, så Johans föräldrar får låna ut sin bil till oss. Det blev riktigt snyggt med golvet, det passar ihop med tapeten så fint! När listerna är satta är det dags att köpa garderober. Ingen mening att köpa dom innan dom ska upp, här finns verkligen ingen plats för mer som ska ligga och drälla i lägenheten!
Före...
Under demoleringsprocessen...
Och efter golvläggning! Supersnyggt!
