Aj mina ben

Vaknade upp och insåg att det är typ 5:e dagen i rad som solen strålade in genom mitt fönster. Skuttade upp och åt en härlig smutti med kanel och kardemumma. Sen kände jag att jag skulle åka till stallet, men hejdade mej innan jag tog bilnycklarna. Istället för att gå till parkeringen gick jag till förrådet, plockade ut Tobbes cykel (för den har så skön sadel) och cyklade iväg mot Oxlehall. 7 km åt varje håll = 1,4 mil! Gött. Nu tog jag ju iofs en paus i mitt cyklande efter första 7 km när jag kom fram till Tobbes farmor och farfar. Dom klöv (eller klyvde? Stavningskunniga får gärna höra av sig) ved i hagen, det är det bästa dom vet. Själv mockade jag lite skit och gick ut och pratade lite med hästarna. Sen satt jag och deras drever Ami och solade en timme. Ami satt upptryckt i famnen på mej, hon är troligtvis världens keligaste hund. Fick två mackor innan jag begav mej hemåt. Stötte på den här lilla gynnaren på bilden. Var tvungen att ta ett kort. Och då menar jag inte att jag glatt skuttade av cykeln, gick fram och klappade Hugo huggorm på huvudet och frågade om det gick för sig att ta en bild. Nej nej. Först skulle den initiala skräcken lägga sig, den där ni vet som infinner sig när man ser ett långt streck ligga på vägen och sekunden senare inse att den har ett huvud. Sen lugnade jag ner min puls lite och smöööög fram mot Hugo likt Steve Irwing (ni vet krokodiljägaren, min idol). Jag såg nog inte lika cool ut som honom, och jag tyckte inte att Hugo var en "Sheila". Men jag sträckte fram mobilen på 2 m avstånd, zoomade in och klickade. Sen sprang jag tillbaka till cykeln så den inte skulle få fnatt och snirkla efter mej (man har ju sett "Anakonda". Sånt kan hända.). Ikväll blir det grillfest. Jag älskar att grilla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0