susanne susanne

Ibland är jag som ett barn på mer än ett sätt. Nog för att jag tycker det är kul att baka pepparkakshus,dansa och titta på animerad film (Hitta Nemo, Hajar som hajar, Shrek, kan det bli bättre?). Men jag kan också vara som ett barn på negativa sätt, till exempel kan jag inte äta en måltid utan att spilla maten i mitt knä eller på golvet. Igår kväll var jag som ett barn på två sätt när jag och Johan var hemma hos några kompisar. Jag hade fått en stadig drink av Henrik som jag satt och smuttade på. Ett tu tre välte jag såklart ut hela glaset och drickan åkte ut på bordet, min kjol och över hela spelplanen (brädspel). Alla skrattade och sprang och hämtade handdukar och papper och annat. Själv skrattade jag, sen började jag gråta mitt i skrattet för jag tyckte det var sååå pinsamt! Kan man gå mer i barndom än att först spilla ut sin dricka och sen gråta över det?

Herregud.