susanne susanne

Igår var jag hos tandläkaren i Lyckeby. Har inte varit hos tandläkaren sen November - 07. Anledningen är inte att jag är rädd för tandläkaren eller ens tycker det är obehagligt. Jag har helt enkelt inte kunnat dom tiderna jag fått. Men igår kunde jag iallafall. Var säker på att jag hade minst två hål då jag tycker att det isar i hela mej ibland. Men jag hade inga hål alls! Jag brukar alltid ha hål, eller början till hål så jag får laga (med minst 3 sprutor innan dom börjar kreta i mitt tandkött...). Men anledningen till isningen var att jag gnisslar tänder och skaver av emaljen. Hon tyckte det var bra om jag köpte en bettskena, "men dom kostar ju i och för sej 3400:-". Eh. Nej tack.

Skönt att slippa dom otäcka sprutorna i munnen tänkte jag och blev lite glad när hon sa att hon skulle ta bort tandsten. "Som en liten spa-behandling i munnen". My ass. Hon tog fram ett stort äckligt verktyg som surrade, snurrade, skavde och pickade. Jag trodde hon skulle ta fram den lilla stickan och peta lite. Men icke. Hon vispade runt i munnen och berättade små anekdoter samtidigt. När hon fnissade sa jag "AAAAAAAARRRRRRRHHH......AAAIIIIIHHHHHJJJJ!!!!" Hon fnissade lite medhållande när jag (som hon antog) försökte flina åt hennes historier men i själva verket försökte jag be henne sluta tortera min mun och låta mej ha kvar tandstenen. Till slut var det klart och jag fick spotta ut en evja av blod, slem och gammal tandsten.

Är inte ens mun en fantastisk plats?