susanne susanne

Men varför finns här så mycket kråkor? Dom kraxar högljutt, samlas i flockar i träden eller i luften och tittar hungrigt på mina smaskiga ögon. Jag springer in i huset och stänger dörren om mig, rusar upp för trappan med dubbla trappsteg åt gången, stänger in mej i lägenheten och gråter i fosterställning i en halvtimme innan jag ställer mej i fönstret och tar kort på dom. "HA!" Skrattar jag hånfullt åt dom. "Nu önskar ni allt att ni också var människor som kunde gå i trappor och picka ut mina ögon. Men om ni hade varit människor hade ni inte haft något att picka med!" Fågelskrällen. Det fattar ju inte dom.