Varför står man ut?
Här sitter jag, klockan är snart 12.30 och jag har fortfarande pyamasbyxorna på mej. Varför? För att det är kväll dygnet runt. Varenda jäkla dag i flera månader är det moln, moln och åter moln. Nej inte ens moln. Man ser inga kanter på den gråa massa som annars bildar moln. Det är en grå filt över hela Sverige. Det är det enda man ser, dag in och dag ut. Grått grått grått. Inte ens en spricka, eller ens synlig rörelse i denna massa. Färgen kan jämföras med cement, papier mache-massa eller betonggolv. Svenska vintern är som att sitta i ett betongrum utan fönster där man får lamporna tända och pyamasbyxorna på sig dygnet runt. Kroppen fattar inte om det är morgon eller kväll vilket medför att man är trött hela dagen och när man väl ska sova så går inte det heller.
Jag försöker vakna vid nio varje morgon, men motivationen är på noll. Somnar gärna om och går istället motvilligt upp vid tio. Tänder lamporna för jag tänker att det är ju morgon, och då brukar det vara lite skumt. Men när jag sedan vid 14.00-tiden inser att lamporna fortfarane måste vara tända för om jag släcker dom kommer det bli natt, då....då kan man fan bli deprimerad. Inte konstigt att folk blir mer deprimerade på vinterhalvåret. Jag fattar inte hur man kan stå ut med att bo i södra Sverige på vintern över huvudtaget. Hade lätt kunnat flytta låååångt norrut och bosätta mig där under vinterhalvåret. Har inget emot kyla och snö, verkligen inte. Finns det snö och kyla kan man iallafall hitta på saker som att åka skridskor, längdskidor, utförsåkning, skoteråkning, för all del hundsläde m.m. Har man 2 plusgrader och en grå massa som hänger över en kan man göra följande:
Jag försöker vakna vid nio varje morgon, men motivationen är på noll. Somnar gärna om och går istället motvilligt upp vid tio. Tänder lamporna för jag tänker att det är ju morgon, och då brukar det vara lite skumt. Men när jag sedan vid 14.00-tiden inser att lamporna fortfarane måste vara tända för om jag släcker dom kommer det bli natt, då....då kan man fan bli deprimerad. Inte konstigt att folk blir mer deprimerade på vinterhalvåret. Jag fattar inte hur man kan stå ut med att bo i södra Sverige på vintern över huvudtaget. Hade lätt kunnat flytta låååångt norrut och bosätta mig där under vinterhalvåret. Har inget emot kyla och snö, verkligen inte. Finns det snö och kyla kan man iallafall hitta på saker som att åka skridskor, längdskidor, utförsåkning, skoteråkning, för all del hundsläde m.m. Har man 2 plusgrader och en grå massa som hänger över en kan man göra följande:
- stirra på vattnet som aldrig fryser och räkna dagarna till man iallafall kan doppa stortån. För på sommaren är det ju ändå för kallt att bada helt i.
- Gå en runda och bli iskall in i märgen av små isspik som regnar på en - snö har vi iallafall inte.
- När det väl blir snö kan man roa sig med att ev. skrapa ihop till en skitig snögubbe - och sedan inse att man kommer få lunginflammation eftersom man blev dyngsur under tiden man skrapade ihop snö.
- Halka runt på vägarna efter som töslasket fryser och tinar om vartannat.
Kommentarer
Trackback
