Evigt mörker

När Johan gick till jobbet vid kvart över tolv tänkte jag att det skulle bli lite skönt att vara själv ett par timmar, men efter endast 2-3 timmar började jag tycka allt var tråkigt. Det är mörkt och regnigt ute och jag ligger här i soffan och fryser. Även om vi inte sitter på varandra när vi är hemma båda två så är det ändå skönt att känna att den andra finns någonstans i lägenheten. Man måste inte sitta i samma rum, samma soffa eller ens prata med varandra hela tiden, det räcker att man bara är hemma båda två. Så nu räknar jag ner tills jag slipper vara ensam längre. Han slutar halv tio. Jag tror jag hade varit jättedålig på att bo ensam. Tycker inte om att vara själv och vill alltid att någon annan ska finnas i närheten.

Ut till disken. Jag längtar efter min diskmaskin som finns i nya lägenheten....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0