susanne susanne

Vaknade upp i morse när klockan satte igång, vid kvart i sex. Reste mej ur sängen, kände mej lite stel men tänkte inte mer på det. Tvättade ansiktet i handfatet men min rygg satte stopp efter 10 cm. Hmmm, gjorde ju ont, men jag tänkte fortfarande att det skulle lea till sej. På väg från toaletten till köket kände jag att jag inte kunde räta på mej riktigt. Tog en Diklofenak och två Panodil och åkte till jobbet. Väl där insåg jag hur långsamt jag var tvungen att gå och kunde inte ta ut stegen ordentligt för då gjorde det jäkligt ont i ryggen. Högg till liksom. Hjälpte till med morgonarbetet och behövde inte bädda eller lyfta någon, men det gjorde mer och mer ont i ryggen och den låste sej hela vägen upp till nacken till slut. Gick hem vid nio och nu har jag sovit i nästan tre timmar med värmedynan runt mej. Känns ju skönt så länge jag har värme, men det är högst tillfälligt. Går fortfarande som jag bajsat på mej och det kommer små elaka hugg hela tiden i ryggen. På jobbet fick jag andas med små pustar för det gjorde för ont att andas ordentligt.

Nu sitter jag här och äter lite frallor till frukost. Det mest irriterande är att det är så mycket som behövs göras inför visningen på måndag. Vi behöver måla väggen, det gör Johan, tvätta gör också Johan. Jag skulle behöva dammsuga, dammtorka, tvätta golven och bära ut lådor i bilen. Disken kämpade jag mej genom när jag kom hem från jobbet. Vi får väl helt enkelt ta lådorna ikväll.

Nu tycker jag mamma kan ringa och tycka synd om mej, då känns det alltid bättre.