Smäärta...

Här sitter jag med rövont, benont, höftont och vadont. Vad har då hänt? Har jag plötsligt förvandlats till en 82-årig dam med höftproblematik? Nej, jag är fortfarande samma gamla Sullan, bara det att mina (framför allt) höfter strejkar lite när jag sprungit längre än min kropp känner sig helt bekväm med. Men så är det. Dom ska tåla det minsann. Nu sitter jag här och ugglar och önskar att mina krämpor försvunnit till imorgon.

Tjingeling!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0