susanne susanne

Jag försöker alltid tänka positivt. Vad det än gäller. Och jag är fullt inställd på att man kan klara allt med träning och mental inställning. Det måste inte handla om fysisk träning, det kan handla om att tala inför många personer eller bara att dansa nykter (vilket jag kan, helt utan träning. Jag älskar bara helt enkelt att dansa).

Men en sak kan få mig ur gängorna och det är personer som är negativa. Jag har upplevt en negativ person som till slut tyngde och svärtade mitt psyke med sin blotta närvaro. Jag trodde inte man kunde vara så negativ. Vad det än handlade om kunde han/hon hitta något dåligt med det eller vara missnöjd på något annat sätt. Sen uppmärksammande jag en till/flera negativa personer i min omgivning. Energitjuvar som suger ut min positivitet. Jag försöker verkligen att inte bry mig, men jag blir så förundrad av hur man orkar, hur man bara orkar vara så negativ och gnällig? Jag undrar hur negativa människor tänker? Jag tror att dom ibland finner en njutning i att racka ner på saker. Jag kan inte slita mig, sugs ner i deras spiral och vill skrika åt dom att jag inte alls känner som dom - denna grå massa som är deras allt, att jag inte tror på vad dom säger när dom pratar om saker som inte alls har en negativ klang men tro fan att man kan vända det till något negativt ändå, och att jag inte orkar lyssna på negativitet!

Jag tycker om att tänka positivt. Jag vill ha en ljus syn på livet men därmed inte sagt att jag lallar runt på rosa moln och strös stjärnstoft omkring mig. Jag kan också ha dåliga dagar och vara jäkligt missnöjd, men till sist försöker jag alltid hitta det mest positiva med den negativa situationen. Jag tycket inte om att vara arg. Jag tycker inte om att vara bitter och jag tycker definitivt mycket bättre om att skratta tills magen trillar av än att sitta i ett hörn och muttra förbannelser mot omvärlden.

Ja. Jag vet inte vad jag ville ha sagt med detta inlägget. Kanske bara säga till allmänheten att jag tycker dom är tråkiga när dom är buttra.