susanne susanne

Ibland undrar jag varför den ena av mina hjärnceller somnar så att den andra måste sköta allt tänkande själv. Det funkar ju uppenbarligen inte och då gör jag saker som inte är så smarta. En gång hade jag varit hemma hos världens bästa Karlsson och åkte väl inte hem förrän vid tolv-tiden. Johan skulle jobba dag och hade gått och lagt sig. Saken var den att jag, Ida och Linnea tidigare på dagen hade käkat glass i stan och då hade jag åkt hemifrån utan nycklarna för att Johan skulle ändå vara hemma så jag behövde inte dom. Då hade jag inte bilen, men åkte bussen hem och hämtade den snabbt eftersom jag skulle vara hos Ida på kvällen. Som sagt så var jag hos Ida till ganska sent innan jag satte mig i bilen och körde hemåt. På vägen ringde jag Johan som jag tyvärr fick väcka och följande samtal utspelade sig:

S: Hej, förlåt att jag väcker dig, men ytterdörren är ju låst när jag kommer hem så du måste slänga ut nycklarna!
J (efter en viss tvekan): Men...hur har du startat bilen?

Suck...ja ni ser. Givetvis hade jag startat bilen med nycklarna där naturligtvis min husnyckel också hänger. Jag var så inställd på att jag inte tagit med mig nycklarna tidigare på dagen. Ibland blir man trött på sig själv!