Extrajobb
Igår var min stora plan för dagen att ligga i soffan och slappa och glo på skidorna hela dagen utan att röra på mig mer än alldeles nödvändigt. Men 12.45 ringde dom från bemanningsenheten på sjukhuset och undrade om jag kunde ta kvällen på min gamla avd. 48. Jag funderade lite och tackade sedan ja-lite extra pengar är alltid välkommet! Det var kul att träffa kollegorna, har inte varit på avdelningen på 6 månader men jisses amalia...jag kommer aldrig aldrig gå tillbaka dit och jobba på heltid (jaja, 80%)!
Vilket slit, vilken hemsk stress och man är i tidspress från det att man kommer tills man går hem. På akuten har man kanske en dålig patient och även om man har 4 andra så är det den dåliga jag ägnar mig åt om det så tar 2 timmar, mina kollegor hjälps åt med mina övriga.
På avdelningen har man 10 patienter, varav 2 är dåliga och ingen kan ta hand om dom övriga 8 för dom andra har det precis likadant i sina grupper. Dessutom ska en till röntgen och vi måste gå 2 st från personalen för den enda stackaren som jobbar på transport och ska täcka hela sjukhuset är upptagen en timme framåt, en patient ska hämtas från operation, en anhörig är irriterad och väntar utanför expeditionen för han/hon har inte fått prata med någon sjuksköterska om sin mamma på 2 dagar, den dementa damen på sal 10:2 har ramlat - igen, på väg till toaletten men glömde att hon skulle använda rullatorn. Dessutom har operationssåret på 12:1 börjat läcka igenom och måste läggas om, stomin har släppt på sal 9 och där måste vi torka. Och ja just det. Medicinerna ska ut kl 20.00. Till alla samtidigt. Och sal 4 har väntat på sitt vattenglas i 2 timmar, kan inte gå upp själv eftersom hon har 2 drän-slangar, en kateterslang, en slang till epiduralbedövningen, en slang till vätskedroppet och en slang till antibiotikan.
Suck. Känner mig glad att jag kommit från den värsta stressen och hoppas att mina gamla kollegor inte måste gå in i väggen inom det närmsta.
Vilket slit, vilken hemsk stress och man är i tidspress från det att man kommer tills man går hem. På akuten har man kanske en dålig patient och även om man har 4 andra så är det den dåliga jag ägnar mig åt om det så tar 2 timmar, mina kollegor hjälps åt med mina övriga.
På avdelningen har man 10 patienter, varav 2 är dåliga och ingen kan ta hand om dom övriga 8 för dom andra har det precis likadant i sina grupper. Dessutom ska en till röntgen och vi måste gå 2 st från personalen för den enda stackaren som jobbar på transport och ska täcka hela sjukhuset är upptagen en timme framåt, en patient ska hämtas från operation, en anhörig är irriterad och väntar utanför expeditionen för han/hon har inte fått prata med någon sjuksköterska om sin mamma på 2 dagar, den dementa damen på sal 10:2 har ramlat - igen, på väg till toaletten men glömde att hon skulle använda rullatorn. Dessutom har operationssåret på 12:1 börjat läcka igenom och måste läggas om, stomin har släppt på sal 9 och där måste vi torka. Och ja just det. Medicinerna ska ut kl 20.00. Till alla samtidigt. Och sal 4 har väntat på sitt vattenglas i 2 timmar, kan inte gå upp själv eftersom hon har 2 drän-slangar, en kateterslang, en slang till epiduralbedövningen, en slang till vätskedroppet och en slang till antibiotikan.
Suck. Känner mig glad att jag kommit från den värsta stressen och hoppas att mina gamla kollegor inte måste gå in i väggen inom det närmsta.
Kommentarer
Trackback
