susanne susanne

Förutom det stora, färska hålet i mitt hjärta så finns ju sorgen efter Tobbe kvar långt inne i bröstet också. Idag är det 6 år sedan han dog brevid mig hemma hos sina föräldrar. Han dog precis där han ville ta sina sista andetag och den kvällen som var hans sista (igår) är trots allt ett mycket fint minne. Han dog 00.30 på natten mellan 3/12-4/12. Min pojkvän och min allra bästa väns dödsdatum är alltså en vecka mellan och december månad är inte alls något jag ser fram mot sen tidigare. Det finns dock ingen annan väg än att gå framåt. Klockan går, bilarna rullar och folk lever sina liv utan att veta att Tobbe och Sandra inte finns längre. Konstigt. Men livet stannar inte och för mig finns det bara att leva i det livet där dom inte fick chansen.

Tänd ett ljus om ni vill, inte just för mina förluster men för alla dem som fick lämna nära och kära på tok för tidigt, i fel ordning och alldeles för hastigt.