susanne susanne

Usch, igår var jag inblandad i en rejäl olycka. Skulle köra om en lastbil och vi hamnade på nåt sätt för nära varandra. Han puttade till min bil och slog av höger backspegel, sen hade jag inget grepp på bilen, den bara krängde vänster till höger och plötsligt snurrade min bil runt och satte sig med bredsidan rakt i fronten på lastbilen, i 90 km/h. Jag släpades framför lastbilen i kanske 100 m, har inte så bra uppfattning. Det kändes som att det aldrig tog slut iallafall.Har aldrig varit så rädd, det är verkligen en speciell känsla att se grillen på en lastbil intryckt i passagerarsidan och man sitter helt paralyserad och vrålskriker. Jag kunde inte göra ett smack, inte styra, inte bromsa, inte gasa, bara stirra på fronten och gallskrika på den, som att det skulle hjälpa. Till slut stannade vi iallafall och min nästa skräck var att bilarna bakom skulle köra in i mig, det var ju på infartsleden och en 90-sträcka; inte så lätt att bara stanna om man kommer bakom en olycka. Ingen körde in i mig och jag fortsatte gråtskrika och känna på armar och ben, men jag var hel. En kille kom och tog ut mig ur bilen och satte mig i gräset. Ett par minuter senare kom tre polisbilar, en brandbil och två ambulanser. När jag såg brandbilen trodde jag att min bil brann och tittade på den. Den brann inte, men hel var den inte. Hela passagerarsidan var intryckt. Jag hade inte uppfattat det inne i bilen, kände aldrig nån smäll utan mer att jag trycktes och knuffades runt av lastbilen.
Fick åka ambulans till akuten och summan av denna skräckupplevelse blev ett blåmärke och en rejäl chock. Har sovit dåligt i natt. Känner mig ofokuserad och kan inte slappna av. Hjärnan går på högvarv hela tiden och det behöver den väl göra för att bearbeta. Bestämde mig för att sjukskriva mig hela helgen för att kunna landa i detta. Jag har bestämt mig för att jag inte alltid kan tuffa på som ett tåg (eller en lastbil för den delen) och bara köra på och bearbeta jobbiga saker medans jag jobbar. Detta var verkligen en skräckupplevelse och jag vill ta helgen på mig att lugna ner mig och min hjärna lite. Sen får jag väl börja övningsköra igen. Vill att Johan ska köra igenom samma sträcka, som olyckan inträffade på, när jag sitter på passagerarsidan. Och jag vill åka och titta på bilen som blev bortbogserad igår. Jag sitter nu med försäkringspapper och det lär väl bli en ny bil för Golfen lär vara helt skev i hjulinställning och underrede, för att inte tala om plåten...
Men, det är det lilla. Jag klarade mig med ett blåmärke vilket är helt helt otroligt i mina ögon. Lastbilschauffören var jättechockad och kom ut på en gång sen satt han och höll mina händer hela tiden tills ambulansen körde iväg mig.
Kunde inte sova mer nu på morgonen, dessutom börjar dom borra i källaren vid 7. Stambytet är på sin sluttamp och det ska bli väldigt skönt när det är tyst på morgonen igen.
Hoppas ni får en fin dag, helg och KÖR FÖRSIKTIGT!!