susanne susanne

Sista natten nu i natt. Sen kommer jag aldrig bo här igen. Tack och lov? Jag tror nästan det. Mycket har hänt i denna lägenhet. Inflyttningsfest och glädjerus är inte två av de saker. Kräkningar, svettningar och tumörfeber är tre av de saker som man stått ut med här. Sista natten och jag sover själv. Minns första natten. Då sov jag också själv. Vi flyttade in en torsdag. Eller Tobbes föräldrar flyttade till oss på torsdagen. Vi var på sjukhuset och fick reda på att Tobbe hade cancer. Eller diagnosen fick vi reda på dagen innan vi flyttade in, på onsdagen. Han opererade bort den sjuka testikeln på fredagen. Jag sov själv första veckan. När Tobbe kom hem bröt han ihop vid matbordet. Han kom hem till en helt nymålad, nytapetserad, möblerad lägenhet. Hade inte fått vara med om någonting för han hade så ont och sen låg han ju i fuc*ing Linköping hela veckan. Tänk att min tid på Svalgatan både börjar och slutar utan min Tobbe. Men han sa till mej att jag skulle flytta så fort jag kunde efter han hade gått bort. Han tyckte jag skulle flytta till Helsingborg, men jag sa till honom att jag ville stanna i Karlskrona för jag trivs så bra på mitt jobb. Så jag har absolut inte dåligt samvete för jag flyttar. Att vi pratade om allt gör saker och ting så mycket enklare. Jag har som sagt lämnat vissa saker till hans föräldrar, men vissa saker kommer alltid finnas med mej; bilder på honom/oss, tavlor, hans Lasse Åberg-glas, hans tavla från Jie som det står "Idag är första dagen av resten av ditt liv". Den tavlan har jag alltid framför sängen så den texten är det första jag ser på morgonen. Jag har ju även de halsband jag fått av honom, berlockerna i mitt Pandora-armband, förlovningsringarna som jag ska forma om och göra ett halssmycke av, stjärnan som alltid kommer finnas på min fot som jag lovade att göra för honom när han gått bort och framförallt finns han alltid i mitt hjärta och tankar.
Ojoj mycket tankar såhär mitt i natten. Nu ska jag sova några timmar sen går flyttlasset.

Tjingeling från Svalgatan.