susanne susanne

Så var dom tillbaka.Ormarna. Åååh vad jag hatar dom. I natt drömde jag om snokar. Stora snokar. Ringlar sig över vägarna där ja går och gömmer sig i gräset. Dom finns liksom överallt, över huvudet, under fötterna och i buskar och annat som är omkring mej. Dom gör fortfarande inget, bara är där och hotar liksom. Drömde även om misshandlade djur. En överkörd hare som fortfarande levde, en fågel som någon dragit av benen på som bara låg och sprattlade. Och dessa ormar. Givetvis fanns även den obligatorsika gröna äckelormen med. Men jag såg inte den, jag bara pratade om den. Uuuh....fy...fattar inte varför just ormar är en sån symbol för något i mitt liv. Antar att dom kommer när jag känner mej pressad. Under sjukdomstiden var det ju pga all press för det och nu är det flytten. Packa, måla, härja och dona samtidigt som jag ska jobba på ett ställe där stress och press är en grav underdrift.

Hoppas att dom håller sig borta ett bra tag när allt är färdigt iallafall.