susanne susanne

Har precis kikat på gamla bloggen. Lite som jag blev glad av och ganska mycket som jag blev ledsen över. Men det kan vara skönt att drömma sig tillbaka i det gamla igen. Även om det inte alltid var toppen. Saknar min kise Maja. Hon var underbar, men jag fick bara låna henne i 6 månader. Saknar Tobbe också, men han finns liksom med mig fortfarande. Kan berätta en lustig och lite konstig sak som jag funderat mycket på senaste tiden.
För ca 4 veckor sen låg jag och Johan och sov, klockan var väl 02.00 eller nåt. Drömde att någon (vet inte vem) sa såhär:
"Nu är Tobbe framför dig. Du kommer bli kall." Jag vaknade (jag vet att jag var vaken när följande inträffade), och samtidigt som jag drog ett djupt och lite kvävt andetag blev jag iskall och håren reste sig. Känslan varade väl ett par sekunder innan det släppte. Inte alls otäckt, men konsigt. På ett sätt blev jag lite lugn av det för jag tänkte att han ändå finns nånstans. Jag har fortfarande lite svårt att acceptera att jag inte vet var han är. Bär lite på känslan av att jag tappat något. För det mesta är allt bra och jag mår bra, men ibland, kanske bara för en halvtimme kan jag fortfarande få ångest och bli rädd, framförallt när Johan inte är hemma. Får tryck över bröstet, känner mig ledsen och är orolig att något ska hända. Går liksom och är beredd hela tiden men vet inte på vad. Som tur är går det över ganska snabbt igen.

Nog med tillbakablick. Nu ska jag sova.