susanne susanne

Att vara ensam är verkligen inte min grej. Speciellt om jag inte gör något särskilt. Och speciellt efter Tobbes bortgång. Då kommer ångesten krypande och jag klättrar på väggarna. Måste hela tiden ha något att pilla med, något projekt på gång eller något att handla. Det räcker att Johan eller mamma bara ringer så jag liksom dras bort från den jobbiga känslan. Då försvinner den direkt. Men som just för tillfället känns det lite jobbigt. Sen är det ju också ca en vecka kvar tills 2-årsdagen av Tobbes död, och det är lite extra jobbigt just nu. Är mer gråtmild, blir irriterad fortare och är mer känslig. Konstigt hur man kan påverkas. På 2-årsdagen (4 december) ska vi ha julfest på jobbet och jag är festansvarig, men jag tycker bara det är skönt att det blev den dagen för då har jag något som händer omkring mej och kommer inte hinna med att släppa in några sorgliga känslor. Dessutom känns det väl inte mer sorgligt den dagen än andra dagar. Vissa dagar är helt enkelt bättre, andra sämre. Idag är det lite sämre, men jag ska snart till jobbet. Funderar på vad jag skulle kunna greja med sålänge....hmm....känner inte riktigt för att packa. Kanske skulle städa något (åååååååh, tråkigt!). Eller...så lägger jag mej helt enkelt i sängen, plockar upp min "Shantaram"-bok och läser tills klockan blir halvtolv då det är dags att duscha och göra mej i ordning för mitt lilla jobb. Så får det bli!

Hoppas jag blir ledig imorgon, då är det kontraktskrivning. Som det ser ut nu verkar jag få ta ledigt på eftermiddagen iallafall. Sen är jag ledig fram tills på tisdag och då ska jag baske mej göra mitt yttersta för att få det liiite hemtrevligt och advents-aktigt i vår nya lya. Åååååh vad jag längtar!!