Team Blekinge
Efter en lite halvkass dag med dålig motivation och inspiration körde jag till dagens löparträning med Team Blekinge. Har hoppat över träningen lite över en vecka pga förkylning men tänkte att jag skulle testa. Hade asont i lungorna och flåsade som en gammal travhäst första intervallsträckan. Vi skulle springa 6x3 min; alltså springa 3 min - paus 2 min - springa 3 min tillbaka - paus osv. Efter första sträckan låg jag långt bakom dom andra och kände hur självförtroendet sjönk i skorna och jag funderade på att lägga av och bara köra hem. Så kände jag i början av passet. I slutet kände jag att jag struntade i om jag låg sist, pga många faktorer, bland annat:
- Den 85-åriga mannen som springer 4 km med Team Blekinge varje tisdag med ett leende på läpparna hejandes på dom andra löparna (bland annat mig som låg sist).
- Det klappande och hurrande gänget som peppar in en i mål när man kommer sist. Alla klappar tills man kommer in! "Bra jobbat, tjejen!" "Skitbra, kämpa på!"
- Tränaren/medlöparen som saktar ner sitt tempo fullständigt för att ligga brevid mig, peppa mig hela vägen och vägrar springa fram till dom andra för att "vi lämnar ingen bakom...så ä de bara!"
Kommentarer
Trackback
