Panik på löpbandet
Idag skulle jag som vanligt ta mig till gymet för en halvtimmes intervallträning på löpbandet. När jag sprungit (och svettats och kippat efter andan i min torra hals eftersom jag inte hittade vattenflaskan innan jag åkte) i 28 minuter tänkte jag att jag skulle kräma på ordentligt i en minut och sen jogga ner sista minuten.
Sagt och gjort.
Jag ökade bandet till 12 km/h (brukar kanske springa på 11,5 annars när jag kör intervall men jag kände mig väl stark) och sprang fint i ca 45 sekunder innan jag kände att det började bränna i lårmusklerna och lungorna satt uppe i halsen. När jag sprungit på ordentligt i en minut så tryckte jag på knappen som sänker hastigheten igen och vad hände då?
INGENTING!
Det gick inte att sakta ner farten!! Där sprang jag, som en trasdocka, trött som fan, svetten sprutade och benen höll på att vika sig. Jag tryckte tryckte tryckte och tittade mig bedjande omkring men ingen av dom som var på gymet hade upptäckt min nöd. Jag funderade på att skrika på hjälp men insåg sen att jag skulle verka fjantig (för jag såg ju redan så cool ut där jag sprang som en galning, hukandes och tryckandes på "sänk"-knappen medans mina sista krafter rann ur kroppen)...fick till slut ta till Panik-knappen - alltså den knapp man trycker på när man är i nöd och håller på att ramla/slängas av bandet! Stannade tvärt och flåsade i 2 minuter innan jag coolt gick och skrev en lapp och la på maskinen och sa till dom som var närmst att inte använda den.
Händer sånt här bara mig?
Sagt och gjort.
Jag ökade bandet till 12 km/h (brukar kanske springa på 11,5 annars när jag kör intervall men jag kände mig väl stark) och sprang fint i ca 45 sekunder innan jag kände att det började bränna i lårmusklerna och lungorna satt uppe i halsen. När jag sprungit på ordentligt i en minut så tryckte jag på knappen som sänker hastigheten igen och vad hände då?
INGENTING!
Det gick inte att sakta ner farten!! Där sprang jag, som en trasdocka, trött som fan, svetten sprutade och benen höll på att vika sig. Jag tryckte tryckte tryckte och tittade mig bedjande omkring men ingen av dom som var på gymet hade upptäckt min nöd. Jag funderade på att skrika på hjälp men insåg sen att jag skulle verka fjantig (för jag såg ju redan så cool ut där jag sprang som en galning, hukandes och tryckandes på "sänk"-knappen medans mina sista krafter rann ur kroppen)...fick till slut ta till Panik-knappen - alltså den knapp man trycker på när man är i nöd och håller på att ramla/slängas av bandet! Stannade tvärt och flåsade i 2 minuter innan jag coolt gick och skrev en lapp och la på maskinen och sa till dom som var närmst att inte använda den.
Händer sånt här bara mig?
Kommentarer
Trackback
