Insikt
På kvällens spinningpass kände jag, ungefär in i andra halvan av det 70 min. långa passet, att jag bara ville sluta, längtade tills passet var slut. Har jobbat idag, är trött, hann inte vila, har inte ätit ordentligt, vill titta på min True Blood säsong 1, vill slappa. Men sen kom en låt som man ska "cykla fritt" i. Alltså man får bestämma själv om man vill sitta, halvstå eller stå upp. Det är väldigt bra takt i den låten och den eskalerar liksom mer och mer ju längre in man kommer.
Där vände det för mig och jag kände hur jag bara ville cykla mer, framför allt för att jag kan!
"Ja det är klart som fan att du kan, du har väl två ben?" tänker vissa säkert nu. Jag har ingen som helst ursäkt för att inte cykla. Jag har två helt utmärkta ben som tar mig framåt varje dag. Dom har aldrig gått sönder och dom har burit mig mil efter mil på träningar och tävlingar utan att protestera eller krångla. (Dom är dessutom snygga).
Jag har också två helt otroliga lungor som förser mig med fullt tillräckligt med syre och som dessutom reglerar hur mycket jag behöver dra in helt automatiskt. I början kan dom protestera lite genom att jag måste tänka på varenda andetag jag drar första 1-2 km men när dom varit igång ett tag så tänker jag inte på andningen längre. Dom har aldrig hostat och aldrig fått lunginflammation och jag väljer att inte förstöra dom med rökning dagligen eller veckovis eller månadsvis.
Förutom mina ben och lungor har jag också ett jävlar anamma som gör att jag inte ger mig. Jag har en helt frisk kropp som dessutom är ganska ung och faktiskt i sitt esse rent fysiskt.
Att inte använda den till svettiga löparpass eller mördar-spinning skulle vara slöseri! I slutet av låten kom DJ Ötzi (ja, ni får skratta här) och hans "Life is Life" och då tänkte jag: Ja, life är faktiskt life! Livet är nu, jag är ung och frisk och det är nu jag kan använda min kropp och då får det faktiskt vara lite jobbigt och svettigt ibland. Det går över. Och det är värt det. Blev väldigt peppad av min insikt och trampade mig sista minuterna in i mål. I takt så klart.
Där vände det för mig och jag kände hur jag bara ville cykla mer, framför allt för att jag kan!
"Ja det är klart som fan att du kan, du har väl två ben?" tänker vissa säkert nu. Jag har ingen som helst ursäkt för att inte cykla. Jag har två helt utmärkta ben som tar mig framåt varje dag. Dom har aldrig gått sönder och dom har burit mig mil efter mil på träningar och tävlingar utan att protestera eller krångla. (Dom är dessutom snygga).
Jag har också två helt otroliga lungor som förser mig med fullt tillräckligt med syre och som dessutom reglerar hur mycket jag behöver dra in helt automatiskt. I början kan dom protestera lite genom att jag måste tänka på varenda andetag jag drar första 1-2 km men när dom varit igång ett tag så tänker jag inte på andningen längre. Dom har aldrig hostat och aldrig fått lunginflammation och jag väljer att inte förstöra dom med rökning dagligen eller veckovis eller månadsvis.
Förutom mina ben och lungor har jag också ett jävlar anamma som gör att jag inte ger mig. Jag har en helt frisk kropp som dessutom är ganska ung och faktiskt i sitt esse rent fysiskt.
Att inte använda den till svettiga löparpass eller mördar-spinning skulle vara slöseri! I slutet av låten kom DJ Ötzi (ja, ni får skratta här) och hans "Life is Life" och då tänkte jag: Ja, life är faktiskt life! Livet är nu, jag är ung och frisk och det är nu jag kan använda min kropp och då får det faktiskt vara lite jobbigt och svettigt ibland. Det går över. Och det är värt det. Blev väldigt peppad av min insikt och trampade mig sista minuterna in i mål. I takt så klart.
Kommentarer
Postat av: Linda
Å så kul att du blir inspirerad!!! Å jag kan hålla med om att det är skönt att bli kliad i huvudet av sin sambo när man ska sova:) Kul att läsa din blogg, du inspirerar och är en så fantastiskt glad och trevlig arb kamrat!
Postat av: Susen
Du har så bra musik, Linda! Gillar när man ska cykla i takt. DU är också en underbar arbetskamrat och är alltid glad och vänlig! =)
Trackback
