susanne susanne

Jahapp i kväll går jag på kl 22.00 och stannar till kl 07.00 på akuten. Sen är jag leeedig hela härliga helgen! Ska bli skönt! Om en stund ska jag ner till stan och träffa Ida, Tina och Linnea och käka lunch. Ska bli mysigt värre. Först ska jag dock till gymet och tråklyfta skrot. Tycker inte det är kul med styrketräning men det är tyvärr nödvändigt om man inte vill att kroppen ska rasa ihop. Jag måste träna min rygg och bål, det är viktigt att man orkar hålla sig uppe när man springer. Jag sjunker gärna ihop när jag sprungit ett tag. Igår sprang jag 5 km på 30 min och 22 sekunder Hade gärna sett att det var under 30 minuter men det kommer. Sprang intervall första delen av rundan igår så jag kan inte riktigt räkna den tiden, men jag får se vad det har gjort med min kondition till nästa gång jag springer en 5-km runda. Intervall är det bästa! Orken och konditionen kommer tillbaka för varje pass, så skönt att känna att det blir resultat! Nu ska jag ju som sagt klara "Spring för livet" på 6 km helst under 36 minuter (alltså 6 min/km-MAX) och jag tror och hoppas att jag kommer fixa det. Man blir alltid mer taggad under ett lopp när man ser alla andra springa och man känner adrenalinet i luften.

Nu blir det styrketräning!

Jag vill verkligen trycka på att det är jättebra att man rör på sig. Den bästa träningen är den som blir av - absolut. Men. Nu måste jag reta mig lite. Ganska ofta så ser man damer på sjukhusgymet (alltid damer). Men damer menar jag mogna kvinnor i 60-årsåldern, som ställer sig på ett löpband och börjar traska och värma upp. Man tänker lite slött för sig själv (där man själv står och joggar i kanske 9-10 km/h) att det är superbra att dom ger sig på ett löpband - det är minsann inte alla som gör det! Men sen, efter kanske 20-30 minuter när jag sneglar mot damen inser jag att hon fortfarande traskar! I saklig mak, kanske 4-5 km/h. Och då undrar jag: Varför ställer man sig på ett löpband inomhus och går i maklig promenadtakt, tar upp ett löpband i 40 minuter, kliver av och går ut och duschar och åker hem?? Varför går man inte på en maklig promenad utomhus istället om detta är hela syftet med träningsminuterna? Bara en undran, om 30 år kanske det är jag som står där på löpbandet. Och vaggar fram i 3 km/h. Så kanske jag suckar nöjt för mig själv och tänker: "Aaah. Det där var kvalitetsträning."

Idag sprang jag 4,5 km ut till Johans föräldrar för att hämta bilen som vi lämnade där igår. Siri kom hem från Sydamerika igår och alla var samlade och vi drack champagne och rött vin för det var även Siraps födelsedag! I alla fall, när jag sprang idag så kände jag mig så himla tung och långsam. Fick stanna och gå i 2 uppförsbackar på en minut var, men det blir ju ännu värre att sätta igång igen när man väl slutat springa. Fick i alla fall en skaplig tid; 27 minuter. Det är ju fortfarande tidigt på säsongen, men loppen börjar närma sig! Spring för livet (alla intäkter går oavkortat till Läkare utan gränser) i Karlskrona 12 april (6 km), Vårruset i Växjö 3 maj (5 km), Blodomloppet i Karlskrona 14 maj (5 km), Tjejmilen 1 september (1 mil) och jag kan tänka mig att Team Blekinge kommer tipsa om lite lopp under våren/sommaren också. Det kommer bli bra det här! Det tar alltid lite tid innan man kommer i toppform igen efter en liten svacka. Och som sagt så var ju faktiskt inte tiden helt åt helv*te!

Satt på balkongen i en timme och njöt av solen innan jag blev för rastlös och bestämde mig för att springa en sväng. Halsontet försvann efter förra blogginlägget och träningsvärken känns knappt. Kändes inte alls speciellt bra att springa dock, det har varit dåligt med utomhuslöpning under vintern, har mest sprungit på löpband och då får man inte alla ojämnheter och småbackar som finns utomhus.
Tänkte att jag i alla fall kände mig nöjd över att jag sprang över huvud taget. Solen sken, tussilagosarna har börjat komma och jag har sett en fjäril, ett bi och en humla så jag kände mig ganska nöjd ändå. Blev helt slut av minsta uppförsbacke och fick faktiskt stanna till och promenera raskt 3 gånger för jag kände som att jag inte kunde dra ordentligt med luft.
Kom hem och kollade min RunKeeper på mobilen som säger till mig hur långt jag har sprungit och på vilken tid och vilken hasighet/km jag höll. Normalt brukar jag ligga runt 5,40 min/km men idag kände jag att jag var långt över 6 min/km. Döm av min förvåning när jag upptäckte att jag sprungit på 5,30min/km! Och 5,5 km på 30 minuter är inte kattskit?!
Är också glad över att jag idag vägt mig sista gången på Xtravaganza för att kolla hur det ligger till med fördelningen muskler/vatten/fett. Vägde mig i morse och det var väl OK, men som vanligt är jag inte helt nöjd. 1-2 kg mindre hade varit perfekt. I alla fall. På min lapp hade jag gått ner 0,5 kg i bara rent fett sen sist jag vägde mig där ute (i oktober!). Musklerna var ungefär det samma och vattnet likaså. En bra hälsodag tycker jag! Nu ska jag vila och sen jobba natten.

Har varit duktig och tränat styrka två dagar i rad. Styrketräning är bland det tråkigaste som finns att träna men ack så välbehövligt! Nu har dom tagit bort styrkedelen på aerobics och step på Friskis, annars fick man ju lite där, men nu kör man bara kondition passet igenom. Vilket jag i och för sig tycker är vääääldigt skönt eftersom det som sagt är astrist med styrka! Idag känner jag av träningsvärken rejält faktiskt i hela kroppen - skönt! Det är väl i så fall det som är najs med styrka; att man känner i musklerna dagen efter att man faktiskt gjort något. Hade tänkt ge mig ut i solen på en liten morgonjogg, men har faktiskt vaknat med lite ont i halsen så jag tänker att det är bra att vila lite idag. Eller i alla fall till 18.30 ikväll, då är det step. Då har jag vilat klart! Efter det är det dags för nattarbete och sen ska jag jobba helgen också.

Idag tänkte jag också ta mig ner till stan för jag måste förnya mitt körkort. Det är egentligen inte dags än, men plasten på baksidan har lossnat nästan helt så en stor del av texten är borta. Det är nog bra att ha med sig en ordentlig legitimation om jag ska resa till Polen också. Tänk om vakterna vill se leg och så slänger jag fram ett halvdant körkort med plasten hängandes?! Då blir det arresten hela resan, dom polska vakterna är tydligen helt galna.

Nu blir det i alla fall frukost!

Har fortfarande ont i min rygg sedan jobbet i torsdags så det blir ingen träning för mig idag heller. Ryggen sa till efter en halv lägenhetsstädning med dammsugare och mopp...! Så det får bli vila. Möjligen att jag går på kvällsstepen imorgon när jag vilat lite till. Typiskt att det skulle bli nåt nu igen när jag precis repat mig från blåa tår och förkylning. Men det är bara att ta nya tag när ryggen läkt ihop sig igen!

Jag tycker att det är superkul och jättebra att mer och mer killar och tjejer/män och kvinnor går på step och aerobics, en träningsform som det kanske varit mest unga tjejer som ägnat sig åt för några år sen. Jag tycker att jag har hyfsat god taktkänsla, eller ja, jag kan höra och känna rytmen och jag förstår vilket steg som är 4/6/8 i takten. Jag känner musiken när jag stepar och det känns som jag dansar på passen. Så jag har taktkänsla. Jag tycker verkligen att man ska gå på step och aerobics för det är jättekul! Och med det sagt vill jag nu komma till ämnet taktkänslans kärna: Men. Man får inte ut så mycket av det om man inte har någon taktkänsla. Det är lite det som är meningen med step och aerobics, att göra stegen i takt med musiken. Många har ingen taktkänsla alls. Nu snackar vi inte att man är liiiite liiiite sen i stegen, utan vi snackar spastiska hopp och skutt där dom inte ska vara, steg som avlöser varandra som små kulsprutor där det blir 10 steg på brädan istället för 4 som det ska vara. Som sagt så blir det, efter ca 30 minuter, en dans av alla blocken som man lagt ihop, men vissa kan bara se det som steg som ska avlösas. Meningen är att "se" alla blocken som en helhet och att man ska dansa sig genom dom, i takt. Det är då man känner glädjen att man klarar det och att man gör det i takt med musiken, att ett skutt upp på brädan med armen upp i luften passar så bra precis när det kommer lite mer power i låten eller att pausen på 0,5 sekunder i blocket passar precis in i låten. Så ser man dom här utan taktkänsla som sliter sig genom och kämpar för att minnas vilket steg som kommer härnäst, och som på pass efter pass fortfarande inte förstår att 1,2,3,4,5,6,7,8 är takten i låten och inte hur många steg dom ska hoppa upp på brädan...

Nu låter jag väldigt negativ,men jag tänker att det måste vara hemskt slitsamt för dom utan taktkänsla att bara slita och kämpa sig genom ett pass där dom inte hör musiken utan bara fokuserar på att avlösa stegen efter varandra. Men visst, det blir ju träning av det också.

När man går på step/aerobics så hojtar ju hela tiden ledaren eller visar med tecken vad som kommer näst i blocket. Allt går ganska fort och man hinner bara tänkta klart sin rörelse innan man ska in i nästa. Det brukar oftast gå bra men nu har ledarna börjat med att dom plötsligt stannar och ska titta om "vi kan det". Jag kan inte göra så!! Jag vill titta på ledaren och det räcker att hon gör tecknen så fattar jag, men hon kan inte stå helt still, det blir knasigt! Eller så kommer dom och ställer sig längst bak så man ser dom bakom alla andra i spegeln vilket ockå är lite irriterande, då ser man ju inte heller vad dom gör. Även om man har övat in rörelserna ett par minuter så lägger min hjärna ner när hon slutar röra sig. Det finns också dom ledare som inte står vänd med näsan mot spegeln utan med näsan mot oss, vilket innebär att alla hennes rörelser ska göras spegelvänt vilket också är helt knäppt. ELLER när man i finalen ska dela deltagarantalet på mitten, vända brädorna mot varandra och köra spegelvänt mot alla!! Jag fattar faktiskt inte varför dom börjat med detta, det är skitsvårt och tråkigt när man känner att man bara trasslar in sig i sig själv..!
Sluta krångla!

Det var inte step, det var aerobics. Och det började nu 17.30 inte 18.30. Så det får bli en kväll i soffan! Jaja, jag har ju faktiskt tränat lite idag.

Vaknade upp till en grå, småregnig och mulen dag. Halvkul. Åkte till gymet och tränade lite för första gången sedan jag blev förkyld. Nu känner jag mig bara lite snorig men annars är jag pigg i kroppen. Det var dock inte kul att träna på gymet och det blev bara 40 minuter. Längtar till solsken och blå himmel och grader som stiger över fem plus så man kan ut och springa igen! Har absolut ingen motivation alls i detta vädret. Dessutom har jag ingen utmaning i den närmsta framtiden, inte förrän Blodomloppet och Vårruset som går av stapeln i Maj och det är ju några månader kvar. När det börjar närma sig kommer jag tycka det är mycket roligare igen. Tror jag ska slänga på mig träningskläderna igen och masa mig ner till Friskis och köra ett step-pass om en timme, det vet jag i alla fall att jag tycker är skoj! Så får det bli.

Man kan inte beskylla våra kära Britter och Amerikaner för att ha god matkultur full av krispiga nyttigheter. Om inte krispet härör från något som är deep-fried, hårdfriterat, så klart. Hittade en amerikansk blogg där en kille bara skriver "tips" på junk-food (skräpmat). Herregud...man blir mörkrädd. Eller vad sägs om deep-fried Oreo-kakor (Oreos är liknande Ballerinakakor). Eller något av det äckligaste jag läste om; Pancaces and sausage on a stick - chocolate chip Här snackar vi en korv inlindad i en tjock pannkaka med chokladbitar i - på en pinne som man ska hålla i. Den är även microwaveable. Jisses!! Eller mikrovänlig sushi? Varför skulle man vilja mikra sushi? Man kan även hårdfritera diverse Snickers, Mars m.m....eller glass. Ja, friterad glass. Herregud.

Japp för andra gången denna veckan har jag sprungit 9 km-rundan i ett nafs! Idag gick det på 30 sek. snabbare, dvs 54,36 min. Är fortfarande någorlunda nöjd med det eftersom det fortfarande är hala trottoarer och jag springer mer försiktigt än jag brukar. Mitt problem brukar vara att jag springer på rätt bra i början (ca 10,5-11 km/h) vilket får till följd att tempot sjunker mer och mer efter ca halva rundan (jag brukar ligga runt 8,5-9 km/h mot slutet). Idag kämpade jag för att hålla ett jämt tempo hela rundan. I början kändes det väldigt långsamt men jag höll mig faktiskt på 9,5 km/h längs hela rundan. Kändes mycket bra i slutet på rundan. Jag är liiiite lite orolig inför Tjejmilen, jag måste ju få en tid på under en timme för att "få" springa Göteborgsvarvet på 2,1 mil nästa år och som det ser ut nu så klarar jag milen på precis en timme...men jag hoppas som sagt på att det kan gå några sekunder snabbare /km när snön och isen är borta och jag kan springa utan att vara rädd för att halka. Dessutom vet jag ju att jag sprungit milen på 57 och 59 minuter i höstas så  jag vet att jag kan.

Nu blir det jobb i helgen så imorgon blir det i alla fall ingen träning. På söndag jobbar jag kväll och då kan det hända att det blir ett litet träningspass. Jag älskar verkligen att springa, känslan under tiden man gör det är jobbig; det gör ont i brösten, höfterna, magen, allt skumpar och jag känner mig tung och långsam, men känslan efteråt är helt oslagbar! Jag känner mig lugn, nyttig, harmonisk, laddad med energi och framförallt glad och nöjd!

Mot gymet i mitt starka linne som matchar dom snabba skorna!

Sitter här och tittar på bilder från januari förra året, innan jag gick ner i vikt. I princip alla sa till mig att jag inte behövde det, men tittar man på skillnaden kan man kanske se det lite tydligare. Jag hade 10 kg övervikt och nej det är inte mycket, men jag ville inte ha det, det var inte min kropp. Här ser ni en skillnad i (mitt nyvakna och osminkade) ansiktet i alla fall:

Januari 2012


Januari 2011

Idag när jag vaknade vid 8.30-tiden hörde jag ett uppspelt ljud från hallen. Det lät "Susaaaaaanneeeee - kaaaaan vi inte springa en lång runda? SNÄLLA?!" Jag insåg direkt att det var mina snabba skor som ropade på mig och ville ju inte göra dom besvikna så här när dom precis kommit in i mitt liv så jag snörade på mig underställ, skidstrumpor, tjocka löparbyxor, mössa, vantar och snabbskorna och gav mig ut! Jag siktade på en mil men det blev 9,1. Ja, det är väl inte fy skam det heller! Jag tyckte det gick trögt, fick håll och kämpade mot det första 20 minuterna men sen släppte det. Det gick bättre sen men det var väl kanske inte optimalt att springa i motvind och hala trottearer. I vilket fall sprang jag 9 km på 55 minuter så det får jag absolut vara nöjd med! Nu längtar jag till våren när man kan springa i mindre kläder och bara känslan av att solen värmer på får ju en att gasa på lite extra. Skönt! Men tyvärr verkar det som att vintern bestämde sig för att komma nu...dålig timing!

Nu ska jag äta lunch, sen väntar senkväll på akuten; 15.30-23.00. Imorgon blir det nattjobb!

Tänk att en timme kan flyga förbi så fort, och att man haft så kul trots att man varit döende och nära att ge upp 80% av passet?! Idag var jag på årets första teamträning och hade på mig mina nya snabba skor. Dom klämde lite och det kändes i vaderna eftersom stötdämpningen är helt oanvänd och det blir lite "klack"-effekt. Jag som inte är van vid att ha klackar alls tycker det känns lite jobbigt i vaderna. Men dom kändes väldigt bra för övrigt och alla skor är lite obekväma tills man gått in dom. Jag låg sist, svettades, flåsade som en travhäst och hade inte något tempo att tala om, men som sagt - kul var det! Så var det träningspasset gjort och jag kan gå och lägga mig med mycket gott samvete. =)

Mina nya snabba skor heter föresten Asics Gel Kayano 17 och är lila och fina.

Idag har jag köpt mig ett par nya löparskor, det var behövligt då mina andra 2 par är 2 år gamla och börjar bli rätt slitna. Och vilken skillnad på dom nya skorna! Dom känns mycket mer stabila och framförallt naturligtvis väldigt snabba! Har inte provat att jogga i dom ännu, men det kommer nog inte dröja så länge innan dom är invigda. En sak som var bra var att jag hade presentkort på 1300:- på Intersport så skorna kostade bara 100:-! Dessutom prissänkta från 2100:- till 1400:- i ett par dagar.

En annan stor sak var att jag idag sprang 5 km och sprang då på en medelhastighet av 5.30 min/km vilket är nästan 30 sekunder snabbare/km än mitt rekord som var igår! Nu var ju gårdagens runda 2 km längre så man kan kanske inte jämföra rakt av, men jag har i alla fall aldrig sprungit på 5.30min/km på någon runda tidigare, oavsett sträcka så jag är nöjd ändå! Skillnaden som jag märker nu är att jag "vågar" trycka på mer utan att bli rädd för att bli helt slut efter 200 m. Jag orkar liksom ha ett högre tempo längre. Det tackar jag intervallträning och löpbandet för!

Idag är jag ledig och imorgon jobbar jag dagen. Då ska jag träna med Teamet för första gången på säkert 2 månader. Har inte varit motiverad att åka ut och springa 7 km intervall becksvarta, regniga och kalla vinterkvällar....springer hellre på dagen. Men nu ska jag återgå tänkte jag! Får dock se vädret, om det ska regna och blåsa väljer jag hellre gymet...;)

Idag sprang jag 6,6 km på morgonen och kände mig egentligen inte helt taggad, men det är så fint väder och jag ville ut lite innan jag ska in och jobba i kväll. Men som så ofta annars så kanske man blir överaskad när man som minst anar det! Sprang för första gången på under 6 min/km genomgående under hela rundan. Annars brukar jag börja på 5,40 min/km och sluta på kanske 6,10 min/km. Men idag höll det sig alltså under hela tiden! Känns bra!
I hastighet innebär det att jag sprang i 10 km/h under hela rundan (vilket innebär att jag hade klarat milen på en timme). Mitt tävlingsmål för detta året är att ha en registrerad tid på under 60 min. på Tjejmilen i September. Jag har sprunigt på 57 och 59 minuter när jag tränat här hemma, men jag vill att det ska vara registrerat också! Så nu kämpar jag för att springa på 5,50 genomgående. Varenda sekund/km jag kan komma ner är jag glad för!

För att få lite perspektiv på det hela så kan jag nämna att Isabellah Andersson (svensk elitlöpare) springer 5-10 km på 3-4 min/km...!

Lyssnar mycket på Eminem när jag springer och denna texten är så jäkla träffsäker.

"Cause sometimes you feel tired,
feel weak, and when you feel weak, you feel like you wanna just give up.
But you gotta search within you, you gotta find that inner strength
and just pull that shit out of you and get that motivation to not give up
and not be a quitter, no matter how bad you wanna just fall flat on your face and collapse."

THAT`S ME!

Vaknade vid 9 och kände mig pigg. Klädde på mig vinter-löpnings-utstyrseln (=tunn ullmössa, linne, underställströja, tjocka löparbyxor och reflexväst...!) och sprang 4 km. Höll medelhastighet på ca 6.0 min/km vilket jag ändå tycker är okej för att vara vintersäsong. När jag har sprungit i lopp på våren och sommaren håller jag mig runt 5.50 min/km vilket kanske låter som en liten skillnad men det blir mycket på många km!Man blir alltid lite mindre motiverad på vintern plus att jag tror att kläderna gör lite, man har mer på sig på vintern och är lite mer otymplig än på våren och sommaren. Jag springer ca 3-4 ggr i veckan men det har inte blivit något långpass på länge. Springer i regel 4 km per gång. Åkte hem och duschade innan jag åkte och mötte upp en kompis för lunch. Buffé på Bryggarberget, inte fel! Sen åkte jag hem igen en sväng och slappade innan jag åkte till gymet och tränade styrka med goa Lisa från jobbet som är "prao" på gymet nu, aldrig satt sin fot där! Åkte hem och lagade middag och nu blir det platt fall i soffan resten av kvällen. Imorgon har jag ännu en ledig dag som ska spenderas med världens bästa Karlsson och Karro som är på finbesök från Kalmar. Ska bli mysigt värre!