susanne susanne

Idag var jag på coaching igen på Xtravaganza. Vi ska träffas en gång i veckan nu så jag får prata av mig om mina nojor och upplevda brister och så att hon får blåsa bort dom och säga att det inte är så farligt. Känns skönt att bara prata av sig med en utomstående även om hon inte har någon psykologutbildning så behöver man faktiskt lätta på trycket; stora eller små bekymmer som behöver vädras. Känns alltid bättre när jag gått därifrån! Efter coachingen åkte jag ner till stan och köpte Mia Thörnbloms senaste bok "Samlade tankar om självkänsla" (tror den hette så...). Det är en bok där hon samlat det mest matnyttiga från sina 5 självkänsla-böcker. Köpte även en bok som jag fick tips på hos coachen "Good enough". Hon hade tänkt på mig när hon tittade på den boken och tipsade mig idag. Jag har bara läst några sidor men känner redan igen mig i mycket! Den handlar om hur vissa människor har en perfektionist inom sig. Det måste inte gälla ett speciellt område eller allt i livet men kanske jobb, fritid, prestationer m.m. Min perfektionist vill gärna haka mig mig på jobbet och när jag tränar. Ett exempel från boken som stämde väldigt bra på mig:

"Den socialt  orienterade perfektionisten: Tror att alla andra förväntar sig perfektion, och desperat försöker leva upp till alla förväntningar som han eller hon tror finns där."
Detta är väldigt specifikt på mig särskilt på jobbet. Jag tror att alla förväntar sig att jag ska kunna allt, komma ihåg allt och veta vart allt finns och hur jag ska göra. Jag frågar naturligtvis om jag inte vet men kan se det som ett litet nederlag ändå eftersom jag tror att alla andra förväntar sig att jag ska kunna det redan, vilket är helt befängt. Det är lite samma sak med träningen. Jag sätter rätt höga krav och klarar jag inte dem så sätter jag ännu högre krav vilket jag så klart inte kan nå upp till och det blir lite av en ond cirkel där jag gör små misslyckanden enligt mig själv hela tiden. Det är inte alltid så här, men inför t.ex. Tjejmilen m.m.

Ska läsa dom här böckerna nu, alla säger att dom är så himla bra. I kväll ska jag springa en sväng med Erika. Tjingeling!

Ibland när man jobbar på akuten kan det bli stressigt fort. Ibland kan det bli som en krigszon som känns helt oöverskådlig. I går kväll kändes det lite så. Jag ska inte skriva för mycket men jag kan säga att jag fortfarande inte varvat ner. Jag kan känna mig så otroligt kass vid såna situationer och tar åt mig mycker om jag märker att någon blir upprörd över något som jag vet att jag varit inblandad i...suck. Är i alla fall ledig idag och imorgon så jag hinner väl smälta dagen som var.

Jag skulle vilja åka 2 veckor till något varmt ställe. Tänk dom som bor i t.ex. Grekland eller Thailand eller något annat underbart ställe. Dom kan ju aldrig känna av någon leda inför ett kallt, duggregnigt och framför allt mörkt halvår.

Jag hatar att frysa.

Igår kände jag att det var positivt att jag kunde göra en grej som jag inte trodde att jag kunde. Sen att det blev lite tokigt ett slag gjorde inget; gör om, gör rätt!

Varje dag är det mellan 30 och 50 personer som följer min blogg och ofta får jag höra från människor jag inte umgås med så mycket att dom läser den. Känns kul! Jag tänker att det är mamma och kanske 3-4 kompisar som läser och att resten är såna som bara råknat hamna här, men det kanske är några stadiga följeslagare ändå! Känns jättekul, inte för att jag alltid skriver om något vettigt eller intressant, men jag tycker i alla fall att det är skönt att skriva av mig. Har skrivit dagbok sedan jag gick i ettan. Har sparat alla mina dagböcker genom åren och har säkert 20 st. Minst. Nu skriver jag på bloggen och jag har även en pappersdagbok som jag skriver i när det är något särskilt eller om det är tankar eller något som hänt som jag inte vill dela med sig av i bloggen. Man måste ju inte öppna upp precis hela sitt inre. Ofta tänker jag inte på vad jag ska skriva innan, jag har bara en idé och sen kommer det av sig själv. I vilket fall så känns det alltid som jag lättat lite på trycket inom mig när jag skrivit klart.

Håller på med ett litet projekt som kommer vara hemligt ca 3 månader till. Inget stort alls, men för mig är det eftersom jag inte är utrustad med världens bästa tålamod. Jag lovar att visa upp det när det inte är hemligt längre!

Nu grötfrukost och sen en morgonpromenad. Höstigt väder här idag, 13 grader och löven börjar skifta. Jag har bestämt mig för att det är mysigt och nu tänker jag njuta av dagen!

Folk klagar på att det aldrig händer något kul. Egentligen händer det roliga saker varje dag. Nu låter jag kanske kräkigt positiv, men jag har i alla fall nåt skoj i princip varje dag. Kanske bara jag som har tur?

Igår var det t.ex. himla kul att träffa världens bästa miniHolmström; världens bästa Karlssons lilla tjej som kom till världen 21 september! Hälsade på Ida och Jonas på sjukhuset igår och alla verkade nöjda och saliga. Jag höll lillan tills vänsterarmen somnade. Sen höll jag henne en halvtimme till. Lite förlamad blir jag gärna om jag får hålla en sån liten mjukis. Varför luktar bebisar och småbarn så speciellt?

Vi satt på jobbet och pratade om diverse saker. Jag hade eldat upp mig och berättade mina stories, ni som känner mig vet att munnen går som en kulspruta när jag väl börjat berätta någon historia. Alla skrattade och tyckte det var kul. Så berättade jag om den enda i hela mitt liv som sagt att jag är "sluten" och "svår att få kontakt med". Då sa en tjej spontant: "Va?! Jag har känt dig i två veckor och det känns som jag känt dig helt livet!" Sånt är kul! Jag blev glad. =)

Idag blev jag galen och gick helt sonika in i ett rum med måttstock på jobbet. Tänkte ta tjuren vid hornen och mäta min längd för första gången på 5 år. Alla säger att jag måste vara längre än 183 cm och jag har misstänkt det själv men inte velat se det. Tog av mig skorna, hyperventilerade och kallsvettades lite medans jag stirrade på den förbenade pinnen mot väggen. Ställde mig med hälarna in och sträckte inte på mig mer än vanligt. Mina vänner; min offeciella längd är numera: 184,8 cm! Vi kan runda av det till 185 cm. Där snackar vi ben som går hela vägen upp!

Ska nog införa den rubriken. "Dagens positiva". Jag ska ju bli bättre på att ta emot komplimanger och ha lite högre tankar om mig själv och mina prestationer. Så dagens positiva:

Jag kände mig snygg i mina träninskläder på gymet idag!

Ikväll är det träning med Team Blekinge men jag får stå över för tredje veckan i rad. Det är så tråkigt men jag känner att jag inte kan eller ska pusha mig själv så mycket som behövs när jag har förkylningen kvar i kroppen. Det är inte så farligt, har tränat styrka på gymet idag, det belastar inte hjärtat lika mycket eftersom jag inte har så hög puls när jag styrketränar. Men jag kommer inte kunna eller orka springa med en puls på 150-170 i 60 minuter. Då kommer jag bli sjuk igen. Så nu tar vi det lugnt.
Ska jobba natt i natt igen. Var ledig denna natten som var. Jag tycker faktiskt det är helt okej med enkelnätter men inte mer än en natt åt gången. Vid enstaka tillfällen jobbar jag 2 nätter i rad men då är man "bakfull" 2 dagar efter. Man vänder på dygnet och sen ska man plötsligt upp och jobba kl 7.00 igen. Då är det bättre att jobba en natt åt gången så jag hinner sova i fatt mellan gångerna.

Jag brukar inte spendera mina dagar läsandes Dassboken men ibland kan jag få för mig att slå upp en sida och se om det står något kul. Idag stod det nåt kul. Dom flesta punkterna stämmer in på de flesta män jag känner, framför allt min bror och min sambo. Överskriften är "Skönt att vara karl":

• Bilmekaniker ljuger inte för dig för skojs skull
• Du kan ha en vit tunn t-shirt på dig även om det ösregnar
• Du bryr dig inte ett skit om i fall någon inte upptäcker att du precis klippt dig.
• Rynkor ger karaktär
• Bröllopsklänning 10.000:-, hyra av frack 500:-
• Folk tittar inte på din bröstkorg när du pratar med dom.
• Sporadiska högljudda rapar är förväntade och skapar till och med skratt.
• Telefonsamtal är avklarade på 30 sek.
• En veckas semester = en halvfylld resväska.
• Du kan öppna alla syltburkar själv.
• Du kan jaga och döda din egen mat.
• Du får poäng för minsta tecken på omtänksamhet.
• Om någon glömmer att bjuda dig till något så anser du fortfarande att han är din vän.
• Underkläder kan köpas för 50:-, ett trepack!
• Är du 34 och singel så bryr sig ingen.
• Tre par skor är ett par för mycket.
• Du kan sitta tyst med en kompis flera timmar utan att tro att han är sur på dig.
• Du kan hälsa på hos en kompis utan att ha med en liten present.
• Du förväntas inte kunna namnet på mer än 5 färger.
• DU behöver inte fundera på åt vilket håll man ska vrida en skruv.
• En frisyr kan se likadan ut i åratal, ibland decennier.
• Du klarar av att köpa julklappar till 25 släktingar på 45 minuter den 23 december (här snackar vi verkligen Fredrik och Johan!!)

Idag var jag på Xtravaganza för lite välbehövlig personlig coaching. Mitt största problem är inte att jag inte rör på mig eller att jag har svårt för att äta rätt. Det är det mentala. Jag tror nästan aldrig på komplimanger och jag har väldigt höga krav på mig själv och jämför mig gärna med andra och gärna saker som är helt orimliga eller såna saker som jag inte kan nå upp till; t.ex att det inte är speciellt bra att springa Tjejmilen på 1.11 som jag gjorde (dessutom förkyld) när en på mitt jobb som tränar väldigt mycket och tävlar i orientering sprang på 48 min eller att mitt midjemått är 15 cm större än en som är 1.60. Logiskt va? Jag är så snäll mot mig själv.

Så nu har jag lovat mig själv och min coach att jag ska börja tro på komplimanger, för folk säger inte saker bara taget ur luften. Säger man en komplimang så menar man det (förutom mamma som alltid säger att man är bra oavsett, vilket också är bra...!) Jag ska också träna upp mitt självförtroende (igen) med CD-skivan jag fått från Xtravaganza. Jag bröt ihop tidigare idag för vågen pekade upp upp upp. Var fullständigt förstörd någon timme här hemma men när jag vägt mig på XV hade jag kissat ur mig 1,5 kg och det visade sig att det var 0,5 kg muskler och 0,5 kg vatten samt 1,5 kg fett som jag lagt på mig sedan i Juni så det var inte så farligt ändå.

In med komplimanger och positivitet, Susanne!

Kalla händer och blå naglar igår....

...och hals/öronont idag!

Om ni funderar på bristen på bilder här på bloggen senaste tiden så är det för att min kamera och jag inte är riktigt kompisar för tillfället. Den hänger sig och håller på. Har börjat ta grumliga, dåliga bilder också. Ny kamera kanske man ska fundera på? Födelsedagspresent kanske? =)

Har mått rätt bra som sagt senaste tre dagarna; kunnat träna, inte känt mig hängig och känt att styrkan långsamt smyger sig tillbaka till min kropp. Men säg det som varar? Hela dagen igår bäddade jag in mig i tjocka kläder och filtar, naglarna var blå för jag frös hela tiden. La mig i badkaret till och med, det händer kanske 2 ggr/år. När jag vaknade i morse var mitt gamla halsont tillbaka och denna gången med en liten twist; öronont också! Varför nöja sig med bara en irriterande sak när man kan ta öron och hals samtidigt? Känner mig svullen i ansiktet och trött igen. Börjar tycka detta är ganska tråkigt. Det enda jag vill är att vara frisk så jag kan träna ordentligt igen...nu sitter jag här med varmt te igen och försöker blidka min hals lite.


Dessutom har jag en djävlulsk träningsvärk i hela kroppen. OCH jag ska jobba hela natten. I och för sig gör dom här två sakerna inte att det är speciellt synd om mig; det visar att jag tränat bra igår och jobb ger ju pengar så....;)

Idag fick jag för mig att gå på cirkelfys på Friskis vilket är ett ganska tufft pass. För er som inte vet är cirkelfys gruppträning som påminner lite om stationsgympa på skolgympan när man var liten. Det är alltså stationer med mer eller mindre (oftast mer) krävande övningar. Man går igenom hela kroppen på totalt 10 stationer. Varje övning körs i 45 sekunder och sedan vilar man i 10-12 sek. Det är otroligt jobbigt och man kör allt som allt 3 varv. När jag fått för mig att gå på detta pass fick jag också för mig att springa till och från Friskis; en runda på ca 3 km. Har aldrig sprungit dit innan men idag var det så fint väder och jag vill ju komma igång ordentligt igen efter min envisa förkylning! Så sagt och gjort; jag joggade dit (benen känns som att man springer i sirap, jäklar vad man lägger av sig på 3 veckors uppehåll från träning), tränade cireklfys en timme och sen varvade jag promenad och jogg hem eftersom jag blev rätt stum i benen av vissa övningar vi gjorde på träningen...hej hej träningsvärk imorgon tror jag! Så dagens träning blev totalt 6 km jogg/promenad och 60 min. cirkelfys! Känner mig duktig.

Nu har jag duschat, handlat mat och nu ska jag bara luta mig tillbaka och låta Johan tillaga en chili con carne lite senare. Alla mina vänner ska gå ut i kväll, ja inte Ida förstås; jag hoppas att hon spenderar natten på förlossningen så vi kan få se vad som gömmer sig i hennes mage nån gång...! Jag är inte ett dugg sugen på att gå ut och har dessutom inga pengar så det får bli en hemmakväll med sambo och TV:n. Rätt skönt det med!

Detta envisa skräp som vägrar lämna mina lungor. Gav mig ut på en liten löpartur nu på morgonen; 4 km på 26 minuter. Inte alls speciellt bra då jag brukar springa 5 km på ca 30 min. Hostar fortfarande ibland och snoret rinner sådär löst och jobbigt, men jag känner mig inte hängig! Fick stanna och promenera 3 ggr för det kittlar så i lungorna så jag måste stanna och hosta. Jaja, jag får väl försöka acceptera att det tar lite tid innan man läker helt, men lite jobbigt är det allt.
Har för övrigt lite halvtråkigt i dag. Hade jag haft hästarna hade jag åkt till dom, det är en typisk stalldag i dag. Men jag får helt enkelt hitta på nåt annat! Just nu ska jag nog faktiskt lägga mig och vila lite innan jag ska hänga med Karlsson och hennes karl i kväll. Johan ska på fest och jag vill inte sitta ensam hemma en fredag kväll. Ida är idag 8 dagar över tiden...suck, kan den inte bara ploppa ut nu?! Jag kanske får agera barnmorska i kväll, vem vet? ;)

Gick och la mig 20.30 i går kväll, var helt makalöst slut efter en enda jobbdag. Det var inte mycket stress så, men otroligt mycket att hålla i huvudet...! Däckade och sov till kl 06.00 när Johan gick upp, sen somnade jag om till 9.30. Skönt! Idag är det strålande sol och i går tränade jag lite lätt för första gången på över 2 veckor eftersom min envisa förkylning inte alls velat ge sig. Tänker ge mig ut på en löpartur i det fina vädret. Är dessutom ledig till på söndag natt och har ingenting alls planerat i helgen - ljuvligt!

Häpp, på  med träningskläderna och löparskorna!

Nu har jag varit förkyld i 2 veckor, inte tränat nånting alls sedan Tjejmilen förra lördagen. Men nu känner jag mig helt frisk igen och jag tror att jag ska springa lite försiktigt på löpbandet efter jobbet imorgon. Gäller att inte ta i för mycket nu när jag inte varit så kry. Hoppas bara förkylningen kan hålla sig på en lugn nivå och inte blossar upp igen.

Har också blivit lite galen och anmält mig till Jämjöhalvan 2011 - en kvartsmara som det heter! 10,5 km alltså 5 km längre än Tjejmilen. Jag blev så besviken över min förkylning på Tjejmilen så nu vill jag ta revanch. 12 November smäller det och länk hittar man här:
http://www3.idrottonline.se/TeamBlekingeLF-Friidrott/Tavlingar/Jamjohalvan2011/

Blev jätteglad när jag läste på Facebook att en tjej på mitt jobb börjar springa för att jag omedvetet peppat henne till att börja löpträna! Hon har inte tränat på flera år och känner sig nu laddad och tänd på att springa. Jättekul, vilken styrka att bryta sig genom ett så långt träningsuppehåll. Heja heja!!

Jösses vad det blåser! Känns som man ligger i ett vindskydd på natten eftersom vi alltid har vädringsluckan öppen. Blåser rätt in i rummet och i natt har det varit full storm! Det är dock klarblå himmel och träden börjar skifta så det är väldigt fint här utanför mitt fönster.
Igår bjöd världens bästa Karlsson på kycklinggryta och en fantastisk kladdkaka. Jag tog kanske mer kladdkaka än jag borde, men den var som sagt helt fantastisk. Det var jag, Elin, Ida och Linnea som avhandlade allt mellan himmel och jord fram till kl 23.00 på kvällen. Vi tittade så klart på Idol också, ett måste när man har tjejkväll?! Idas lille bebis är en envis rackare och vill inte alls komma ut. 6 dagar över tiden idag. Tina fick i söndags (11 Sept.) 2 veckor för tidigt. En liten tjej!

Börjar jobba om en timme, håller på till kl 18.00 i kväll. Lite drygt pass, hela dagen slukas upp, men jag jobbar bara 2 dagar denna veckan så det får duga. Tjingeling!

Hade ju planerat en liten lista för dagen och nu kanske det inte blev riktigt allt jag planerat som avhandlades....men nästan i alla fall! Åkte till Kupan och lämnade saker, tipp tippen och slängde skit och sen ringde jag Hyresgästföreningen som jag tänkt. Så det som är kvar till morgondagen är alltså att ringa Xtravaganza och skura toalettgolvet. Annars tror jag inte morgondagen kommer bjuda på så mycket mer spännande aktiviteter om inte någon ringer och vill att jag ska jobba extra. Jobbar bara två dagar denna veckan och behöver lite extra pengar.
Nä, nu ska jag faktiskt somna.

Natti natti!

Idag är jag ledig efter en rolig helg på akuten! Har haft bra kollegor att jobba med och jag känner att jag kommer in i gänget mer och mer. Har faktiskt varit där i 4 månader redan! Är som sagt fri hela dagen och i morgon och jag känner att detta är en dag att ta tag i saker! Idag ämnar jag:

• Ringa Xtravaganza och be om personlig coaching i stället för att sitta i en grupp med 7 andra och prata om sin vikt. Jag känner inte att jag är på samma nivå som dom andra. Många har inte ens koll på vilket som är kolhydrater, protein och fett och vilka mängder och hur ofta dom ska äta. Jag känner att jag vill att någon ska coacha bara mig och lära känna mig så dom kan ge mig personliga råd istället för allmänna, jag tror att jag kommer ta åt mig mer då och det blir lättare att hålla.
• Åka till Tippen med skit från extrarummet.
• Åka till Röda Korset Kupan med saker som vi inte längre vill ha.
• Skura toalettgolvet tills det går att spegla sig. Kanske. Vi får se hur jag känner.

Men först; mot frukostbordet!

Idag går mina tankar till anhöriga efter terrorattackerna för 10 år sen. Kan inte fatta att det gått hela 10 år...! Jag minns att jag skolkade från en friluftsdag i skolan (gymnasiet). Vi tyckte det verkade trist att tävla i friidrott så vi tog bussen hem till en klasskompis, vi var 3 stycken. När vi satt och fikade fick jag ett sms av Jullan där det stod att jag skulle slå på TV:n för ett flygplan hade kört in i ett av tornen. Då tänkte jag och säkert många med mig att det var en hemsk olycka, men när vi satte på TV:n hade det andra planet precis krashat det andra tornet. Otäckt! Filmerna som finns där man ser det andra planet krascha tornet är så fruktansvärd! Vilken skräck att sitta på planet och se skyskraporna omkring sig och inse att man snart kommer dö. 10 år är det i alla fall och man undrar hur det kunde gå så fort.

Det är också 4 år sedan 4 millitärer från F17 i Kallinge dog i en helikopterolycka. 2 helikoptrar var ute på övning och i en sväng hamnade de på något sätt fel så att de hakade fast och kraschade. Alla fyra killarna dog, varav en var min kompis Angelicas pojkvän Micke. Jag minns även denna händelsen väl och det är svårt att greppa att det även där gått så himla fort.

Det är även 8 år sedan Anna Lindh mördades, en händelse som också känns väldigt nära!

I vilket fall så tänker jag lite extra mycket på familjer och anhöriga till alla offren idag.

Jag känner mig alltid äldre än jag är och många säger att det är för jag varit med om saker som man inte ska behöva uppleva förrän man är äldre. Kanske kan stämma, men jag känner mig som jag är mellan 30-40 istället för 26. Idag på jobbet fick jag en jämlike i mitt tänkande! En 91-årig patient skulle vara med om en obehaglig undersökning och jag försökte förklara i detalj hur set skulle gå till. Hon frågade noggrant steg för steg hur det skulle kännas både under och efter undersökningen. Jag svarade ärligt och sa att det kommer vara obehagligt några sekunder och att det kan vara lite obekvämt efteråt men att det är normalt och kommer att hålla i sig något dygn sen tar man bort det obehagliga. Hon funderade lite, sen sa hon:

"Ja, jag brukar alltid fråga för att det är bättre att veta i detalj så jag vet ungefär vad jag kan förvänta mig och då kan jag ställa in mig på det så blir det inte lika obehagligt!"

Det är så jag alltid tänker! Inte för att man kan vara förberedd på allt och tro att allt blir som man förväntar sig, men har man en föraning kan man i alla fall ställa in sig och vara beredd. Mental inställning som jag är helt för!

Satt i soffan och åt lite naturgodis. Efter en halvtimme fick jag världens hjärtklappning och hjärtat slog i 90 trots att jag suttit stilla i 3 timmar. Skumt, för min vilopuls ligger alltid runt 50. Hjärtat bankade och höll på i en halvtimme och nu precis lugnade det ner sig. Jag tänkte att jag blivit sjuk bara för jag sprungit Tjejmilen med halsont - karma, ni vet. Men nu plötsligt slutade den så jag antar att hjärtat bara ville banka på en liten stund. Tur att man sjuksköterskor i sin omgivning som kan lugna en för när det gäller en själv kan man plötsligt ingenting!

Idag kom vi på att vi skulle tvätta. Jag skuttade ner till tvättstugan och upptäckte att det fanns en tvättid ledig kl 12.00 och när jag tittade var klockan 11.45. Perfekt, bara en kvart! Någon var redan i tvättstugan och hade uppenbarligen tvättid mellan 7-12 (tvättiderna är 7-12, 12-17 och 17-22). Alla brukar vara noggranna med att följa tiderna och respektera att andra måste börja sin tvättid så man ser till att vara klar i tid. Vi väntade till 12.20 så att personen före skulle ha en chans att samla ihop sina grejer och gå ut ur tvättstugan. Men när vi kom ner var det fortfarande någon i tvättstugan och dörren var låst. Lite irriterande eftersom personen då redan var inne på 20 minuter av våran tid. Vi väntade några minuter och snart kom en äldre man ut från tvättstugan.
- "Hej hej...!" Sa han, glad i hågen och tittade lite undrande på oss.
- "Hej", sa vi; "är du färdig?"
- "Eheee...neej...det är jag inte..."
- "Nähä...?"Sa jag och gick till tavlan för att dubbelkolla så att jag och Johan hade bokat rätt. Det hade vi. "Vi har tvättid mellan 12-17 idag."
- Ojjjj då....jaha du men den tiden var inte bokad i morse!"
- "Nej jag bokade den halv tolv ungefär"
- Jaaa precis....för den satt inte där i morse så att....vi har lagt i en maskin nu..så vi har denna tvättiden också mellan 12-17."
Vi blev lite paffa och irriterade men fick byta tvättid till på lördag i stället. Gubben hade alltså dubbelbokat utan att kolla om någon hade bokat nästa tid. Irriterande som bara den!! Kan verkligen förstå att hyresgästers gräl ofta handlar om tvättstugan; där har man asat ner 3 kassar tvätt ner för 3 trappor också är där någon som har mage att sno ens tvättid bara för att den tiden inte var bokad i morse?! Man får ju kolla precis kl 12 naturligtvis och se om det är ledigt och då ta den tiden istället!

Suck. Folk.

Nej det blev inte mycket till sommar dessa få ljusa månader. Men man får väl vara glad för det lilla och nöja sig med att det i allafall varit ljust till kl 22.00 och inte kl 16.00..! Jag brukar inte klaga men nu är jag förkyld och gnällig och då vill jag klaga på sommaren 2011:

• Vattentemperaturen kröp knappt över 19 grader - jag badade en gång (under tvång) på hela sommaren. Det har aldrig hänt.
• Högsta temperaturerna var i Juni och varade då kanske 2 veckor. Sen vände det och sommaren - och min och alla andras semester regnade bort eller frostskadades i max 18 grader.
• Sammanlagt 4 gånger har jag tagit mig till stranden under Maj till Augusti - normalt brukar jag vistas där dagligen.
• De ljumna sommarkvällarna som skulle spenderas på Karlskronas uteserveringar uteblev i princip till följd av de kyliga temperaturerna.
• Johan och jag fick inte en enda minut semester tillsammans.
• IK och Tina var höggravida - och jag vill verkligen poängtera att jag är mycket glad för deras skull och ser fram mot nytillskotten - men hur det än är så fattades 2 av dom viktigaste hörnstenarna i Karlskronas nattvimmel sommaren 2011.

Nog för att jag inte tycker om när folk klagar och gnäller. Men ibland måste även jag få gnälla och vara missnöjd. Så, nu har jag fått det ur mitt system...!

Ja nu är det höst för om 6 minuter börjar "Bonde söker fru". Jag sitter bänkad!!

Öronen, näsan, halsen; allt är helt igentäppt. Jag pratar som en bakfull anka och hostar som en gammal tant. Torrhosta, vilket innebär att jag viker ihop mig dubbel eftersom jag inte får något att hosta upp utan bara kippar efter luft. Huvudet känns sprängfyllt av snor och bakterier och jag vill helst ligga ner men när jag lägger mig blir det om möjligt ännu mer täppt i näsan och hjärnan. Det blir en sjukdag i ösregnet idag.

Åhhh det är så irriterande när man är förkyld för äta måste man ju göra i vilket fall? Så lagar man en måltid som ser god ut och som man vet är god för man har ätit det tidigare. Men så smakar man inget bara för att näsan är helt igenkorkad? Eller så har man tagit nässpray så att man är "öppen" i näsan men man smakar ändå ingenting. Hopplöst. Men kanske bra ändå, jag behöver hålla igen lite igen. Är lite arg på mig själv för jag har låtit mig unna mig lite för mycket - igen. Svårt det där, men jag ger inte upp!

Föresten kan man se mig springa i mål om man vill; gå in på länken här och fyll i numret 10037. Klicka på siffrorna brevid mitt namn. Jag är lite till höger i bild med orange tröja och grått huckle....=)
http://beta.marathon.se/racetimer?v=%252Fsv%252Frace%252Fshow%252F643%253Flayout%253Dmarathon

På tisdagar är det ju mitt älskade löpträningspass som äger rum. Men nu verkar det vara så att min kropp vägrar bättra på sig och ska prompt fortsätta vara förkyld. Jag känner mig inte speciellt läcker där jag går och hostar, snörvlar, harklar, spottar och nyser i ett. Jag hoppades att förkylningen skulle lugna sig lite efter Tjejmilen för det kändes bättre i lördags, men icke. Det har kulminerat och jag får se mig besegrad. Har dessutom jobbat natt nu och då är man inte heller så pigg.
Det är bara att vila, vänta ut och träna i nästa vecka i stället!

Alltså jag svimmar.

Kom in på 1,11,39 - ca en minut snabbare än förra året. Är inte helt nöjd, ville springa på 1,05 men jag har ju haft ont i halsen i 3 dagar och kände att lungorna och jag inte var riktigt kompisar när jag sprang. Det viktiga är att jag var snabbara än förra året i alla fall! Isabellah Andersson som vann spran milen på 33 minuter...jag har lite kvar där!

Har precis avnjutit en förfärlig drink innehållandes hett vatten, en pressad vitlöksklyfta, saften från en hel citron, en matsked honung och lite ingefärspulver. Detta ska man svepa i sig för att mota bort förkylningar och halsont. Den luktar vedervärdigt men smakar faktiskt något bättre. Jag har tagit 4 Panodil under dagen för att kurera mig och känner mig i alla fall inte sämre än i morse. Har hjälpt en kompis att flytta hela dagen och var något matt där ett tag, men efter lite mat, vila och dricka så känns det bättre! Jag önskar att alla ni bloggläsare håller tummar och tår för att jag ska kunna springa mitt efterlängtade lopp på lördag! hoppas,Hoppas, HOPPAS!

Var ute med akuten igår och drack lite vin (dom drack vin, jag drack Pepsi) och sen gick vi till Stars and Stripes och åt lite mat. Mycket trevligt! Jag vill känna mig helt klar i skallen inför lördag och drack därför inte alkohol, kände liksom inte för det. I alla fall. Vaknar i morse med en bekant känsla av smärta i halsen. Provar svälja och undrar varför någon vill skära mig med en kniv i halsen. Åh neeeeeeeej - ska jag få halsont nu? Inför Tjejmilen?! Har jätteont och halsen är alldeles röd och svullen. Inte kul alls! Har ont i öronen också, känns precis likadant nu som inför förra omgången för några veckor sen när jag inte mådde bra på en vecka...Jag vet inte vad jag tar mig till om det inte går över till på lördag! Jag tänker ju ändå springa loppet, men jag vill vara helt på topp!