susanne susanne

Igår åkte vi till Ronneby där bilen finns på skadeverkstad. Tog några bilder på den och så tömde vi den. Vi har fått en fin hyrbil, en Golf det också, årets modell! Väldigt modern och teknisk. Bilen kommer stå på verkstad i minst 4 veckor, sen får försäkringsbolaget avgöra om den är värd att laga eller ej. Det verkar som att en av balkarna har fått en böjning och då är den försvagad. Dom hade inte hunnit titta så mycket på den igår, men dom ska höra av sig så vi vet om det blir ny bil eller om dom kommer laga den. Såhär såg eländet ut iallafall:

Usch, igår var jag inblandad i en rejäl olycka. Skulle köra om en lastbil och vi hamnade på nåt sätt för nära varandra. Han puttade till min bil och slog av höger backspegel, sen hade jag inget grepp på bilen, den bara krängde vänster till höger och plötsligt snurrade min bil runt och satte sig med bredsidan rakt i fronten på lastbilen, i 90 km/h. Jag släpades framför lastbilen i kanske 100 m, har inte så bra uppfattning. Det kändes som att det aldrig tog slut iallafall.Har aldrig varit så rädd, det är verkligen en speciell känsla att se grillen på en lastbil intryckt i passagerarsidan och man sitter helt paralyserad och vrålskriker. Jag kunde inte göra ett smack, inte styra, inte bromsa, inte gasa, bara stirra på fronten och gallskrika på den, som att det skulle hjälpa. Till slut stannade vi iallafall och min nästa skräck var att bilarna bakom skulle köra in i mig, det var ju på infartsleden och en 90-sträcka; inte så lätt att bara stanna om man kommer bakom en olycka. Ingen körde in i mig och jag fortsatte gråtskrika och känna på armar och ben, men jag var hel. En kille kom och tog ut mig ur bilen och satte mig i gräset. Ett par minuter senare kom tre polisbilar, en brandbil och två ambulanser. När jag såg brandbilen trodde jag att min bil brann och tittade på den. Den brann inte, men hel var den inte. Hela passagerarsidan var intryckt. Jag hade inte uppfattat det inne i bilen, kände aldrig nån smäll utan mer att jag trycktes och knuffades runt av lastbilen.
Fick åka ambulans till akuten och summan av denna skräckupplevelse blev ett blåmärke och en rejäl chock. Har sovit dåligt i natt. Känner mig ofokuserad och kan inte slappna av. Hjärnan går på högvarv hela tiden och det behöver den väl göra för att bearbeta. Bestämde mig för att sjukskriva mig hela helgen för att kunna landa i detta. Jag har bestämt mig för att jag inte alltid kan tuffa på som ett tåg (eller en lastbil för den delen) och bara köra på och bearbeta jobbiga saker medans jag jobbar. Detta var verkligen en skräckupplevelse och jag vill ta helgen på mig att lugna ner mig och min hjärna lite. Sen får jag väl börja övningsköra igen. Vill att Johan ska köra igenom samma sträcka, som olyckan inträffade på, när jag sitter på passagerarsidan. Och jag vill åka och titta på bilen som blev bortbogserad igår. Jag sitter nu med försäkringspapper och det lär väl bli en ny bil för Golfen lär vara helt skev i hjulinställning och underrede, för att inte tala om plåten...
Men, det är det lilla. Jag klarade mig med ett blåmärke vilket är helt helt otroligt i mina ögon. Lastbilschauffören var jättechockad och kom ut på en gång sen satt han och höll mina händer hela tiden tills ambulansen körde iväg mig.
Kunde inte sova mer nu på morgonen, dessutom börjar dom borra i källaren vid 7. Stambytet är på sin sluttamp och det ska bli väldigt skönt när det är tyst på morgonen igen.
Hoppas ni får en fin dag, helg och KÖR FÖRSIKTIGT!!

Hittade en fin bild på mig och Johan från förra veckans bröllop!

PHU! Imorgon får det minsann bli en vilodag, utöver jobbet då. Ska jobba till 15. Jag sprang Änglaloppet igår till förmån för Cancerfonden och det gick bra. Jag och en kollega tog det väldigt lugnt, pratade hela vägen och kom in på behagliga 45 minuter för 6,5 km. Ingen jäkt där inte! Det var inget stort lopp, första gången dom hade det. Men det var utspridd start så det kändes mer som ett träningspass än ett lopp. Dom fick iallafall in hela 17 000 på 200 deltagare - inte illa!!
Idag var jag på benpass på cobran - JISSES!! Man skulle göra 6 repetitioner och benen började brinna efter 2 omgångar. Det lär kännas imorgon. Höjde min lilla sandkorv till 7 kg idag - jag började på 5 kg för några månader sen så det är ju bra! Bevisar att det hänt något. Jag tog det väldigt lugnt med cobraträningen i somras också. Men nu går jag strikt på den 2 ggr/veckan och försöker springa 3 ggr/veckan. Imorgon blir det iallafall inte många knop efter jobbet som sagt. På fredag fyller jag år och i helgen är jag ledig så vi får se vad som ska hittas på då...!
Ha en bra kväll, här bjuder jag på en bild från kvällens cobra-pass. Man ser inte så väl, men det är en strålkastare på den planen vi står på, och där intill fanns ett fint höstträd och sen ångade det om alla som stod och tränade i strålkastareljuset. Fick inte med det hela med min lilla mobilkamera, men ni får kanske en liten känsla för det ändå....;)

Idag är jag ledig, den enda lediga dagen denna veckan. Skönt! Jag tänker inte göra ett dyft, sen tänker jag göra hemmagjord pizza till kvällsmat. Gott gott!
Åkte till gymet innan, hade bestämt mig för att prova Tabata-intervaller. För er som inte vet så är det högintensiva intervaller som sätter fart på förbränning, kondition och uthållighet på en väldigt kort tid. Man springer allt man orkar i 20 sekunder, vilar i 10 sekunder, sen kör man 20 sekunder igen och upprepar detta tills man sprungit 8 såna omgångar - då har man kört ett set. Ett set tar ca 4 min och då har man tagit ut sig rätt mycket. Man kan nöja sig med ett set om man inte hinner träna mer, men man brukar köra så många man orkar, vilket kanske är mellan 3-6 beroende på hur tränad man är. Mellan varje set pausar man 1-2 min. Jag orkade 3 st idag vilket jag är nöjd över eftersom det var första gången. Träningen tog ca 20 min. och jag känner verkligen hur det tagit i benen! Svetten lackade och jag var helt färdig när tredje setet var avklarat. Jag gillar denna sortens träning; jag behöver intervallpassen för att få upp farten när jag springer långlopp och det är snabbt och enkelt utfört (jag gillar inte saker som tar tid och där man behöver ha tålamod, mitt tålamod är hemskt dåligt...!).
På söndag är det dags för ett litet välgörenhetslopp i skogen i Rosenholm här i Karlskrona. Det är ingen startavgift, men man får själv välja hur mycket pengar man vill skänka till Cancerfonden så går pengarna direkt dit. Det är på 6,5 km och lite backigt men jag fixar det. Det var denna rundan jag sprang på prov för några dagar sedan om ni minns? Sprang då på 42 min, vi får väl se hur det går på söndag. Jag tänker inte sikta på någon tid, jag tänker springa för dom som inte orkar/kan springa, gå, sitta, äta eller ens prata som ligger sjuka i cancer och såklart för dom som inte finns med oss längre till följd av denna satans sjukdom.
Jag kan klaga på många saker hos mig själv men jag är iallafall frisk, har två fullt fungerande ben, lungor som andas varje dag, ett hjärta som slår med full kraft och en hjärna som säger åt allt att fungera som det ska och som tar mig framåt. Då känns det mindre viktigt om jag springer 3 minuter snabbare än förra gången.

Ja, Johan provade på håret som medelålders förvuxen rockare också...hoppas inte looken fastnar!