susanne susanne

Åh, min fot blev ju bättre så idag tänkte jag promenera en liiiiiiten sväng på 3 km. Fick då såklart ont i foten igen. Inte lika mycket som innan men jag kan ju inte springa på den vilket verkligen är tanken. Gbg-varvet går av stapeln 17 maj och tills dess vill jag gärna ha sprungit en kilometer eller 20....
Så nu blir min strategi att vila foten lite till och vänta ut den lilla retande tjocka bollen som har börjat kännas i min hals...ingen förkylning nu på detta, tack!

Ha en bra kväll!

Denna veckan har jag jobbat 6 av 7 dagar, varav en var ett dubbelpass på 15 timmar. Jag var ledig igår men då spenderades dagen på vårdcentral och röntgen för min del! I måndags sprang jag utomhus för första gången på 3 månader och det kändes jättebra. Har ju sprungit på löpband, promenerat och tränat så jag har inte suttit still direkt. Men tydligen så var det för stor ansträngning för mina fötter att springa 6,5 km på en gång för dagen efter kunde jag inte stötta på foten. Bet ändå ihop och jobbade, fick linka mig fram på tåspetsarna. Pratade med en ortoped på jobbet som inte kunde utesluta en sk stressfraktur. Det kan man få när de små benen i foten inte är vana vid nytt underlag eller om man har gamla skor/fel skor eller om man ökar träningsdosen för snabbt. Då är inte benen invanda i det nya och då kan det bildas små sprickor i dom som kallas stressfrakturer. Förhoppningen var ju att det bara var en överanstängning i musklerna i foten. Men igår kunde jag fortfarande inte stötta på foten och det gjorde mer ont så då ringde jag vårdcentralen som skickade mig till röntgen och där kunde dom konstatera att det inte fanns några frakturer eller andra skador på benen. Skönt! Det är troligen en liten inflammation som uppstått till följd av överbelastningen. När det blir svullet i dom där trånga musklerna i foten så krävs det inte så mycket för att det ska göra ont. Idag känns det bättre och jag kan gå nästan normalt om jag lindar foten och tar Ipren. Ska bara vila över helgen (förutom jobbet då, men jag ska inte träna!) och sen kan jag smyga igång i nästa vecka igen genom att jogga försiktigt några få kilometer.
Nu ska jag göra mig redo för jobbet, har hela helgen att "se fram" emot...!

På Alla hjärtans dag, vilket också är våran årsdag, fick jag en bok av Johan om Mindfullness. Det är enkla andnings- och tankeövningar man ska göra för att landa i nuet. Jag har provat två gånger och har då somnat, vilket måste vara ett bra betyg?! Man ska andas genom ett visst mönster och fokusera på hur kroppen känns i rummet (låter flummigt). Man ska tänka på sina tår, vader, lår, mage, rygg osv och hur dom känns mot underlaget. Sen ska man tänka på hur det känns när man andas; när luften åker in genom näsan, via svalget, luftrören, bröstkorgen och magen och sedan ut igen. Har man oroliga tankar så får dom "följa med" i andningen. Man ska också registrera ljud och inte tänka så mycket på varför dom låter eller vem som skapar dom utan mer bara registrera att det är olika ljud omkring en. Jag tycker det var en väldigt träffande bok eftersom min skalle har varit något rörig och uppe i varv sedan i november. Och som sagt; det funkar ju lugnande uppenbarligen så varför inte fortsätta!
Han kan, den där Johan!

...eller alla stjärtars dag som Johan säger när han vill skoja till det. Idag har vi varit tillsammans i 6 år! Herregud vad tiden går fort. För ett år sen blev hans mobil stulen på en uteservering i Barcelona. Vi ska snart till Rom men ska nog nörda till det med nån fiffig anti-stöld-väska som man kan ha under jackan. Dagen har bjudit på arbete för min del. Johan har varit ledig, och jag hade ordnat en halvtimmes ryggmassage på ett litet spa inne i stan och en stor bukett rosor. Nu ska han laga pepparbiff och vi har laddat upp med två flaskor rödvin. Gott gott!
Hoppas ni har en bra dag, oavsett om ni "firar" Alla hjärtans dag eller ej.

Kram!

Vare sig man märker det eller ej så kryper sig vintern fram mot vårkanten och då sätter vårens lopp igång. En sak som känns lite stressande är att Gbg-varvet går av stapeln redan i Maj - 2,1 mil som ska avverkas och nu är jag uppe i 3 km. Känns sådär...! Jag är ju på gymet och "underhåller" min kropp på så vis att jag kör lite på crosstrainern och springer ett par intervaller på löpbandet. Lyfter en hantel då och då. Men utomhus har jag inte sprungit på snart tre månader...! Man tappar konditionen så himla fort. Å andra sidan så återfår man den väldigt fort igen när man väl sätter igång. Jag har ett 10-veckorsschema inför varvet som jag ska börja följa i februari/mars. Önskar dock att mina benhinnor kan hålla sig i schack detta året, förra året fick jag ju inflammation direkt när jag började springa lite längre sträckor än vad benen var vana vid. Nåja, vi får väl se hur det går. Jag tror det kommer kännas bättre när snön smälter, solen börjar titta fram lite yrvaket och fötterna vill ge sig iväg!