susanne susanne

På lördag är det ju som bekant Tjejmilen som går av stapeln i Stockholm. Tänker inte träna sådär jättemycket kondition denna veckan eftersom jag vill vara helt laddad på lördag. Dessutom är min rygg och jag inte helt kompisar än, det hugger till lite ibland om jag sitter tillbakalutad en längre stund. Skulle vara jääääkligt retfullt om jag skulle få ryggskott eller nåt annat trevligt en dag innan tävlingen...!
På måndag ska jag gå på min kollega Lindas spinningpass på Friskis, hon har fribiljett så om jag blir helt biten så får jag väl lägga till spinning på mitt Friskiskort också! Har testat på spinning en gång för kanske 7 år sen och då tyckte jag inte det var så kul. Å andra sidan tränade jag inte 6 gånger i veckan då heller.
Därefter ska Linda följa med mig till Team Blekinge och springa en gång. Vi utbyter träningspass!
Jag kunde tyvärr inte springa med Teamet igår för jag fick jobba kväll...men det var ändå DM (tävling) så jag kände att jag inte grät direkt. Hade jag gått dit skulle jag behöva ställa upp i en tävling på 3,7 km...haha kanske inte så kul om man är helt oförberedd!

Nu ska jag träna sen njuta av min lediga dag!

Följande samtal sker kl 09.45 idag:
Ser att samma nummer som ringt senaste 2 dagarna ringer igen på min mobil. Det är ett 08-nummer = telefonförsäljare. Jag stålsätter mig.

Jag- Hej, det är Susanne?
Telefonförsäljaren (med dryg, äcklig stockholmsförsäljarröst) - Hej!! Jag ringer från Insplanet, ett företag där man kan jämföra försäkringar. Du använde dig av vår tjänst för ett tag sen, det kanske du minns?
Jag - Nej.
Telefonförsäljaren - Jag har nu...nehej du minns inte, nej det var ju ett tag sen (kanske 2 år sen, minst), då du jämförde försäkringar på vår hemsida. Detta samtalet ska dok inte handla om försäkringar utan om lån. Hur mår du idag?
Jag - Bra.
Telefonförsäljaren - Vad bra! Det är så här, att jag undrar: Har du idag några lån? Och i så fall....
Jag- Jag kan säga direkt att jag inte är intresserad.
Tlfn-fs - Okej? Hur kommer det sig?
Jag - Jag orkar inte prata om detta kl 10.00 på morgonen. Jag är inte intresserad.
Tlfn-fs - Men du har lån?
Jag - Ja, det har jag, men jag är inte intresserad, jag vill inte prata mer.
Tlfn-fs - Okeeej....men hur kommer det sig?
Jag - Nu är det såhär att jag säger att jag inte är intresserad, du behöver inte ringa mig mer. Tack. Lägger på luren


Seriöst?! Hur orkar man hålla på som telefonförsäljare? Det måste väl ändå finnas mer meningsfulla och tacksamma jobb?!

Om 5 dagar, på lördag, står jag i startgroparna till Tjejmilen! Jag hoppas på en tid runt 1,05 - givetvis hade det varit underbart om jag klarat det närmre 60 min, men det är mer sannolikt att det blir kanske 1,08 eftersom det är så mycket folk som ska springa samtidigt och alla stoppar för varandra hela tiden. Spännande är det i alla fall!

Jullan

Jag

Vi!

Denna veckan har jag bara tränat 2 ggr. Det blir 2 ggr till innan helgen är slut eftersom Jullan kommer och då ska vi svettas loss tillsammans. Jag ska springa Tjejmilen nästa vecka och har haft ganska ont i ryggen nu senaste 2 veckorna, speciellt efter träning. Därför tänker jag att jag ska vara lite lugn nu och låta ryggen vila så jag är helt fit for fight på tävlingsdagen! Behöver inte utsätta ryggen för mer belastning än nödvändigt så därför blir det nog mest styrketräning i helgen, inga stötar mot ryggen som det blir av löpning.

Vikten då? Jomen, den finns där..;) Hade ju gått upp allt som allt 4 kg sedan jag vägde som minst i maj. Det mesta lade jag på mig under semestern då jag unnade mig sånt som jag tycker är gott, njuter av och vill ha ibland; rosévin, grillad mat, snacks på fester och en pizza ibland. Nu har jag gått ner 2 kg igen genom att återgå till 3 mål mat och 2 mellanmål om dagen och vill helst gå ner 2 kg till så att jag väger som jag gjorde i maj, trivdes bra där! Jag har god tro till mig själv och tror knappast att det ska bli några bekymmer med det!

Om någon timme kommer Jullan hit och då ska vi ha en fulltecknad helg tillsammans! Vi börjar med tjejfilm på bio ikväll och imorgon blir det antagligen en shoppingrunda på stan och utgång med Emelie på kvällen. På söndag ska vi äta frukost på Scandic hotel för det är tradition. När maten sjunkit ner från frukosten ska vi gå till  Glassiären och ta oss en hink glass också. Johan får stanna hemma eftersom han är sjukskriven och går på antibiotika. Nu är han visserligen inte allvarligt sjuk men han har dock sjukintyg tills på onsdag och det kan säkert sticka i ögonen på någon kollega som skulle kunna se honom på lokal när han ska vara sjuk. Så det blir en tjejhelg för hela slanten. Bring it on!

Uuuh..man tittar ut och ser bara grå moln och duggregn. Så deprimerande! Just nu håller jag på att riva ner vår gamla bokhylla, den ska få åka till tippen. Jag är dock lite kass och fattar inte åt vilket håll skruvarna ska dras för dom dras åt vilket håll jag än vrider på...jag får väl slå sönder allt..haha =)
Går på mitt pass 13.30 och jobbar till 22.00 sen är jag ledig fre-sön! Ska bli underbart. Imorgon blir det bio med Jullan och därefter en liten utgång eller drinkintag med mina gamla kollegor från avd. 48. På lördag tar vi stora utgången med dans och gamma.
Nä, nu återgår jag till min förbenade bokhylla...

För övrigt har jag, innan kl 10.00 idag, dödat 2 malar i skafferiet. What to do?!

Någon sa att djurbebisar är så söta bara för att man ska vilja ta hand om dom så dom överlever. Man vill ju inte ta hand om nåt som är fult, eller hur? ;)
Nästan alla djurbebisar är extremt söta och till och med djur som är räliga som fullvuxna är söta som ungar:


Nakenkatt

Hyena

Kalkon

Orangutang

Elefant

Pingvin

Panda

Jag skulle kunna fortsätta i evighet. Det enda som aldrig är sött, även som litet, är naturligtvis hajar, ormar och spindlar. Dom föds onda och otäcka.

Ibland kan man bli så himla glad av små kommentarer, av folk som man knappt känner. Som när jag hade suttit i luckan på akuten första gången och sekreteraren kom till mig dagen efter och sa:
- Du Susanne, jag glömde säga till dig igår....
(jag tänker direkt att jag missade/glömde/gjorde nåt fel och spetsade öronen)
- Jaha, vad då?
- Jag tyckte det funkade jättebra med dig i luckan i går, du var så lugn och bra att samarbeta med!

Jag var glad hela resten av dagen. Man borde bli lite bättre på att dela ut positiva kommentarer till folk. Det finns ju ingen som tar illa upp eller tycker man är konstig, folk blir bara paffa först och sen blir dom glada. Så mår man själv så himla bra av att ha gjort någon annans dag liiite ljusare!

Fram för mer positiva kommentarer!

Jag tror jag blir tokig. Jag har ibland, någon enstaka gång, en eller två malar/mottfjärilar (såna där små bruna typ fjärliar) i mitt skafferi. Jag brukar döda dom eftersom dom är äckliga och sen är det bra med det. Sista 2-3 veckorna finns där mal varje dag i skafferiet och jag inser att dom måste ha byggt bo nånstans. Jag har dock tagit ut allt i skafferiet, torkat av, gått igenom alla mjölprodukter i jakt efter ägg eller bon, stoppat ner förpackningar i plastpåsar eller förpackningar med lock så att inte dom nya  malarna ska hitta in. Jag har också slängt öppna plast/pappersförpackningar som ser ofräscha eller misstänkta ut. Det finns nu ingenting som står öppet men lik förbannat dödar jag mellan fyra och sex malar varje dag. Har någon tips? Var bor dom? Kan man se äggen/bona med blotta ögat? Kill them!

I går var jag ledig men heter man Susanne så har man ofta hela dagen uppbokad. Så även i går. Kl 11.00 åkte jag till Xtravaganza och fick en fantastisk massage i 45 min. för 200 kr. Såååå ljuvligt! Åkte hem en snabbis och piffade till mig lite innan jag begav mig till Torsås och Sunelycke där det vankades födelsedags-present-utdelning för Tobbes kusiner som fyllde/fyller 12 och 9 år.
Jag hade gett faster Maggan order om att inte köpa någon fika för min del så det blev spaghetti och köttfärssås - smaskens! Gosade med deras stora valp Zorro som numera är en liten tussig valp i en rätt så stor hundkropp...!

Efter det åkte jag till Oxlehall och kramade om Tobbes farmor och farfar Åke och Barbro. Hunden Ami har jag inte träffat på ett år men hon sprang fram direkt och skulle pussa på mig sen satt hon brevid mig hela tiden. Ja, Åke och Barbro kände så klart också igen mig, men dom nöjde sig med att sitta på stolarna mitt emot mig...;)

Körde därefter ner till Tobbes föräldrar men det var bara pappa Kjell och lillebror Per som var hemma. Så skönt och roligt att träffa dom också, jag blir alltid lika glad. Satt och pratade en liten stund och där var det likadant med hundarna; hunden Flax har jag inte träffat på ett år och han hade vaktskall när jag kom men när han såg mig och hörde min röst började han pipa och gläfsa och kröp upp i knäet på mig. Underbar!

Så det blev Torsås runt i går. Hälsade på mina fina hästar Bisse och Max också. Dom såg ut att ha det bra och jag pussade lite på dom. Vet inte om dom kände igen mig, men det kanske dom gjorde. Tur att inte dom hoppade upp i knäet på mig i alla fall!

Kom hem och rusade upp i lägenheten, bytte om och körde rally till löpträningen i Bastasjö. Kändes helt okej, jag låg i allafall inte sist. Kanske långt bak i mitten, men inte sist. Inte för att det är viktigt, men mentalt känns det alltid bättre när inte precis alla älgar förbi en i 190 km/h. Jag hade på mig långa löparbyxor och t-shirt eftersom myggen verkar gilla mig otroligt mycket och äter ofta upp mig när jag har linne och korta byxor. Förstår inte vad det är med mig och mygg, dom dras till mig alltid och det kliar nåt otroligt mycket. Vet ingen som blir så myggbiten som jag?! Hade ca 1 cm hud som glipade mellan löparbyxorna och skorna och idag har jag räknat hur många bett jag fick: 17 st som sitter som en krans runt båda vristerna! Dessutom har dom jävlarna bitit genom mina byxor så jag har fått 4 st på låren också som kliar nåt helt makalöst.

Idag har jag jobbat och är hemskt trött i huvudet efter att ha suttit i luckan hela dagen och tagit emot folk. Blir ingen träning idag, har ingen motivation. Jobbar kväll imorgon och sen är jag tredagarsledig vilket ska bli helt fantastiskt och då kommer Jullan och hälsar på också!

Jag kan ibland fortfarande ha känslan av att jag inte vet vad jag vill bli när jag blir stor. Jag har min examen som sjuksköterska och det är jag glad för. Vad jag än gör i livet är det ovärderligt att ha en sjukutbildning. Men jag kan ändå känna att jag inte vill jobba som sjuksköterska i resten av mitt liv, och definitivt inte på ett sjukhus. Men vad vill jag bli då? Här är några alternativ:

• Ambulanssjuksköterska (halvintressant..)
• IVA-sjuksköterska (halvintressant)
• Friskvårdskonsulent
• Egenföretagare med inrikting på massage, akupunktur, zonterapi m.m.
• Polis

Jag vill också i mitt liv lära mig nya saker. Sånt som jag är sugen på att lära mig är:

• Spela gitarr
• Lära mig spanska
• Handarbete (kan någon skänka mig en klick tålamod först bara?)
• Marknadsföring/marknadsekonomi (kräks vid tanken, men bra att ha om man någon gång skulle få för sig att starta eget av någon anledning..!)

Vägde mig i morse, som jag brukar på måndagar. Har verkligen inte haft någon större motivation sista 3 veckorna och gått upp nåt litet hekto för varje vecka. Helgen som gick åt jag tacos, godis, pizza och läsk och jag visste att det skulle sätta spår men orkade inte bry mig för tillfället. Vägde mig som sagt igen nu när jag vaknade efter nattjobbet. Sen jag vägde som minst i Maj har jag nu gått upp 4,5 kg och det är verkligen inte okej. Nu kommer jag köra på stenhårt med maten igen och inte slarva när det är fullständigt onödigt för min kropp suger åt sig fett och socker som en disktrase och jag måste inse att jag inte kan slarva flera dagar på rad för det funkar inte. Märkte på mina byxor när jag gick hem från jobbet i morse att dom stramade lite vid låren och det har dom inte gjort tidigare. Men som sagt; på det igen! Jag tänker inte vara som en jojo som går upp och ner i vikt hela tiden och då måste jag inse att slarv är något som är endast vissa dagar förbehållna.

Ja nu har ju båda toaletterna fått sig en liten make over och den lilla är väl den som genomgått den största förändringen! Jag har tyvärr inga före-bilder, eller joo kanske...ska kolla lite, man kan nog se den hemska färgen på nån bild i alla fall. Lilla toaletten var vackert babyrosa tidigare. Johan har nu slipat och målat över till helvitt, bytt toalettskåp, satt upp en hylla och ett tidningsställ så att allt kommer bort från golvet.


Före...

Och efter! Inte taget från samma vinkel, men man ser ju färgen i alla fall..

På stora toaletten har det inte ändrats något på färgen. Däremot har Johan satt upp 2 st trähyllor på väggen och hängt upp en handdukstork för stora handdukar och en för gästhanddukar. En hylla som stod på golvet på toaletten har vi satt ut på balkongen i stället. Skönt att få bort saker från golvet!

Handdukshängaren syns kanske inte så bra, men ni som vet hur det sett ut innan ser kanske skillnaden!

Och hyllorna på väggen. Jag är mycket nöjd!

Har än så länge haft en mycket bra helg. Igår gjorde jag inte många knop efter jobbet utan såg mest till att lägga fötterna i högläge och ha min Harry Potter-bok nära till hands. Förmiddagen och eftermiddagen idag har spenderats på liknande vis och jag har inte gråtit för det.
Skulle egentligen springa med Nadja kl 19.00 men det blev lite framskjutet till i morgon. Åkte därför till gymet istället.

När jag kom hem var Johan i full gång med lilla toaletten och hade satt upp nytt badrumsskåp, en hylla och ett tidningsställ. Han hade även satt upp en ny handdukshängare för både stora och små handdukar och 2 st hyllor på stora toaletten. Blev väldans fint! Bilder kommer när jag rensat lite så det ser vettigt ut.

När jag kom hem från träningen var klockan 20.00 och vi hade ingen mat-lagnings-motivation så det blev faktiskt beställningspizza...har inte ätit köpepizza på länge, men det var gott idag när jag inte orkade laga någon mat. Så nu sitter vi dästa och jästa och tittar på film. Har ätit godis både igår och idag och känner mig alltid lite kass när jag gjort det men jag tröstar mig med att det är ytterst sällan nu för tiden och att det verkligen inte är några mängder jag plockar i mig. Gott var det i alla fall och jag ska ändå träna imorgon och maten skärper jag mig med i veckan! Imorgon blir det nattjobb men jag börjar inte förrän 21.45 så jag har hela dagen på mig att slappna av igen..!

Åh nu är jag äntligen ledig helgen. Eller i alla fall lördagen och halva söndagen...går på söndag natt 21.45 igen. Har jobbat non stop nästan sedan förra fredagen, har bara varit ledig i måndags. Nu ska det verkligen bli skönt att vara ledig någon liten dag.

Inget speciellt händer denna helgen, inget planerat i alla fall. I kväll ska vi käka tacos och jag har köpt naturgodis och häxvrål som jag tänker njuta av i kväll. Imorgon ska jag springa en sväng med Nadja sen får vi se vart det bär.

Har nyss utrotat varenda äcklig liten mal jag kan hitta i vårt skafferi. Fattar inte hur dom kan vara så många. Har inte haft några mjölpåsar öppna men nu har jag packat in allt i glasburkar eller plast och slängt det som ser gammalt och ofräscht ut. Tror jag hittade 12 malar i skafferiet!! Så otroligt äckligt...men nu är det rensat och städat med rengöringsmedel så nu hoppas jag att dom små liven är utrotade...

Andra äckliga djur som finns i vårt hem i bland är:

• Bananflugor
• Silverfiskar
• Spindlar

Och nu menar jag inte att det ser ut som i "How clean is your house?" och att det ligger drivor med små djur överallt, bara att man då och då kan se äcklen.

Ni har hört Chris Medinas låt "What are words" som spelas flitigt på radion nu. Jag har dragit mig för att titta på videon eftersom sången handlar om hans flickvän som råkade ut för en olycka och fick en allvarlig hjärnskada innan dom hann gifta sig. Chris och tjejens mamma arbetar nu som personliga assistenter åt henne. Hon låg i koma första tiden efter olyckan och trodde inte hon skulle vakna, men Chris var säker på att hon skulle det och till slut vaknade hon upp! Nu tränar dom med henne varje dag och hon kan gå lite. Hon kommer aldrig bli sig lik igen, dock. Tittade på Chris audition för American Idol och oh.my.god. Jag har suttit och gråtit i 10 minuter nu. Titta om ni vågar, men stålsätt er innan! Det är dock mycket värt att titta på...

http://www.youtube.com/watch?v=K1qtf-qJpnM

Sådär, då har jag avverkat mina tre pass under helgen och det gick faktiskt ganska smärtfritt! Är ledig idag och går på natten imorgon. Idag ska jag städa, promenera och löpa! Blir fullt upp, men det är kul!

Kan du tänka på Oscar Pistorius, mannen som vunnit allt i Paralympics och kämpar för att få tillåtelse att delta i "vanliga" OS 2012. Han är dubbelamputerad...

 

Idag skulle jag bege mig ut till Bastasjö för en löparsväng i grådiset. Tänkte springa 2,1 km-rundan 4 gånger = 8,4 km. När jag sprungit 3½ runda började jag fundera på Tjejmilen och insåg att det faktiskt bara skiljer 1,6 km mellan 8,4 km och 10 km. Jag springer 1 km på ca 6 min. så jag fortsatte springa in på varv 5 och körde på ca 3 min. åt ena hållet och sen 3 min. tillbaka så det blev till slut en mil totalt. Detta sprang jag på 1 timme och 3 minuter vilket är hela 10 min. kortare än vad jag sprang Tjejmilen på förra året och hela 16 min. snabbbare än min första gång för 3 år sen!! Jag är väldigt nöjd. Det gör ont i bröstet, i magen, i lungorna, i benen, knäna och höfterna. Man vill sluta; stanna/spy/gråta/göra vad som helst för att slippa springa mer men på nåt sätt fortsätter benen springa, lungorna andas in och ut och hjärtat slår. Hjärtat föresten. Har ju en pulsklocka som jag inte använder så ofta för den hänger sig. Hade den i alla fall idag och då insåg jag att jag sänkt min träningspuls/min från 180 slag/min till 160 slag/min. Coolt! Allt detta är efter viktnedgången.
Åter igen handlar allt om mental inställning. Jag tänker hela tiden "Jag kan, jag kan, jag kan". Jag dör inte. Jag svimmar inte. Jag kräker inte. Så länge jag inte gör det orkar jag springa på. Det tog lite över en timme; en timme av hela min dag. Det är ingenting.

Man klarar vad som helst, bara man ställer in sig på det.

Kämpa på där ute! Ta en minut, en meter, ett andetag, en tanke i taget.

Har precis sprungit 4,2 km med min fina vän Nadja i Bastasjö. Underbart!
Vi kom in lite på varför man inte kan inse att man måste vara riktigt snäll mot sin kropp. Jag och Nadja tänker ganska lika om våra kroppar, eller rättare sagt; jag har tidigare tänkt så som Nadja kanske tänker nu om sin kropp (vilket ganska ofta inte är så positiva tankar).
Jag har i alla fall insett att hur man än försöker kringgå t.ex. att kroppen måste ha ex antal kcal/dygn eller att kroppen och framförallt hjärnan behöver visst antal gram fett och socker/dygn för att orka fungera över huvudtaget så kan man inte komma undan ren fakta.
Förr eller senare kommer det straffa sig på nåt sätt. Man svimmar, man blir utbränd, immunförsvaret orkar inte och man blir sjuk lättare, man blir trött, man går upp i vikt eller rasar. Troligen rasar man inte eftersom kroppen ställt in sig på att få lite kcal/dygn och sparar på den lilla näring den kan få.
Jag njuter av att äta bra och träna bra. Jag tränar nästan varje dag och många säger att jag tränar för mycket, men jag är ju van vid det och jag äter rätt i förhållande till hur jag tränar. Jag tycker det är kul och är intresserad av hur kroppen reagerar om jag gör si eller så. Jag mår så himla bra av att röra på mig och ser maten som en utmaning och belöning; att hitta rätt sorts näring som tillgodoser kroppens behov är faktiskt kul när man får kläm på det!

Man har bara en kropp och det är helt och hållet ens egna ansvar att se till att den mår bra. Du kan skaffa en personlig tränare som får dina muskler att svälla eller se till att konditionen är på topp. Men det är bara du som gör jobbet. Bara du. Benen ska bära dig hela livet, lungorna ska andas hela livet, hjärtat ska slå många slag till och hjärnan ska tänka ut många bra beslut.
"Kroppen är ditt tempel" säger talesättet och i dagens inlägg känner jag att det passar in bra.

Kämpa på, Nadja, du ansvarar för din kropp helt själv. Folk kan ge dig goda/dåliga råd men i slutändan hänger allt på dina egna beslut och handlingar. Heja heja!

Och om du säger något negativt om dig själv på denna bilden ska jag spöa dig!

Idag har jag varit ledig och Johan har ju fortfarande semester så vi åkte på en liten spontan tripp till Kalmar! Ringde till Karoline och Erik som vi saknar mycket sedan dom flyttade till Kalmar (bara ett år kvar, sen kommer dom tillbaka!) och det hela slutade med lunch, fika på Ben & Jerrys-baren (en hel bar med bara Ben&Jerrys glass, jag som aldrig smakat det - herregud!) och sen åkte vi och spelade minigolf! Jag förlorade. Men nån ska ju ta hand om den platsen också och jag kände att det var mitt kall idag!

Har inte skrivit på  5 dagar, nu blir det skärpning! Jobbade varje dag förra veckan, förutom lördag och söndag. I fredags körde vi till mamma och pappa och hälsade på. Har haft en bra och lugn helg. I lördags skulle vi egentligen åkt till Nimis (det där stora träpinnegrejset utanför Höganäs) men Johan är förkyld och hostig och vädret betedde sig lite osäkert. Vi åkte till Väla istället och shoppade lite. I går (söndag) åkte vi in till Fredriksdal och gick omkring. Mysigt! Ska nu jobba resten av veckan igen.

Känns som att sommaren lider mot sitt slut och jag får säga att jag inte känner att jag fått ut så mycket av den. Har jobbat varenda storhelg sen i våras (påsk, pingst, nationaldagen, midsommar) och ska jobba helgen som kommer och då är det festival i stan. Har jobbat när alla andra är lediga sen i våras och jag har inte känt någon riktig sommarkänsla infinna sig...tråkigt! Dessutom har jag och Johan inte haft en enda semesterdag tillsammans. Jag försöker ju som sagt alltid göra det bästa av situationen men denna sommaren hade jag önskat lite annorlunda än hur det har varit. Är väldigt trött på att jobba på storhelgerna, jobbade ju hela julen också förra året (julaftons kväll - tråkigaste kvällen i mitt liv!).

Nu har jag käkat frukost, snart blir det lite morgonträning innan jobbet!

Jag försöker alltid tänka positivt. Vad det än gäller. Och jag är fullt inställd på att man kan klara allt med träning och mental inställning. Det måste inte handla om fysisk träning, det kan handla om att tala inför många personer eller bara att dansa nykter (vilket jag kan, helt utan träning. Jag älskar bara helt enkelt att dansa).

Men en sak kan få mig ur gängorna och det är personer som är negativa. Jag har upplevt en negativ person som till slut tyngde och svärtade mitt psyke med sin blotta närvaro. Jag trodde inte man kunde vara så negativ. Vad det än handlade om kunde han/hon hitta något dåligt med det eller vara missnöjd på något annat sätt. Sen uppmärksammande jag en till/flera negativa personer i min omgivning. Energitjuvar som suger ut min positivitet. Jag försöker verkligen att inte bry mig, men jag blir så förundrad av hur man orkar, hur man bara orkar vara så negativ och gnällig? Jag undrar hur negativa människor tänker? Jag tror att dom ibland finner en njutning i att racka ner på saker. Jag kan inte slita mig, sugs ner i deras spiral och vill skrika åt dom att jag inte alls känner som dom - denna grå massa som är deras allt, att jag inte tror på vad dom säger när dom pratar om saker som inte alls har en negativ klang men tro fan att man kan vända det till något negativt ändå, och att jag inte orkar lyssna på negativitet!

Jag tycker om att tänka positivt. Jag vill ha en ljus syn på livet men därmed inte sagt att jag lallar runt på rosa moln och strös stjärnstoft omkring mig. Jag kan också ha dåliga dagar och vara jäkligt missnöjd, men till sist försöker jag alltid hitta det mest positiva med den negativa situationen. Jag tycket inte om att vara arg. Jag tycker inte om att vara bitter och jag tycker definitivt mycket bättre om att skratta tills magen trillar av än att sitta i ett hörn och muttra förbannelser mot omvärlden.

Ja. Jag vet inte vad jag ville ha sagt med detta inlägget. Kanske bara säga till allmänheten att jag tycker dom är tråkiga när dom är buttra.

Efter en lite halvkass dag med dålig motivation och inspiration körde jag till dagens löparträning med Team Blekinge. Har hoppat över träningen lite över en vecka pga förkylning men tänkte att jag skulle testa. Hade asont i lungorna och flåsade som en gammal travhäst första intervallsträckan. Vi skulle springa 6x3 min; alltså springa 3 min - paus 2 min - springa 3 min tillbaka - paus osv. Efter första sträckan låg jag långt bakom dom andra och kände hur självförtroendet sjönk i skorna och jag funderade på att lägga av och bara köra hem. Så kände jag i början av passet. I slutet kände jag att jag struntade i om jag låg sist, pga många faktorer, bland annat:

• Den 85-åriga mannen som springer 4 km med Team Blekinge varje tisdag med ett leende på läpparna hejandes på dom andra löparna (bland annat mig som låg sist).
• Det klappande och hurrande gänget som peppar in en i mål när man kommer sist. Alla klappar tills man kommer in! "Bra jobbat, tjejen!" "Skitbra, kämpa på!"
• Tränaren/medlöparen som saktar ner sitt tempo fullständigt för att ligga brevid mig, peppa mig hela vägen och vägrar springa fram till dom andra för att "vi lämnar ingen bakom...så ä de bara!"

Snacka om teamkänsla!

Idag har vi haft ett härligt väder. Jag har dock inte riktigt njutit av det, eller jo, inne från lägenheten i så fall. Kände inte alls för att sola eller vara ute i solen men uppskattade ljuset och värmen så klart! Min förkylning är så gott som borta och idag tränade jag en sväng på förmiddagen, första gången på över en vecka! Kändes skönt. Imorgon ser jag fram mot ett träningspass med Team Blekinge. Jobbar annars hela resten av veckan.
Snäll som jag är har jag lämnat över min förkylning till Johan men han har fått allt att sätta sig på halsen. Har haft jätteont hela dagen och pratar med rejäl whiskyröst. Jag har köpt Piggelinglass till honom som han har sörplat på, inte mycket annat som är kul att svälja ner i den onda halsen. I kväll har vi (jag) även bjudit Johans föräldrar på ugnsstekt falukorv med potatismos och till efterrätt blev det rabarberpaj. Mumma!