Fullt upp, fullt upp.

Denna veckan har jag jobbat 6 av 7 dagar, varav en var ett dubbelpass på 15 timmar. Jag var ledig igår men då spenderades dagen på vårdcentral och röntgen för min del! I måndags sprang jag utomhus för första gången på 3 månader och det kändes jättebra. Har ju sprungit på löpband, promenerat och tränat så jag har inte suttit still direkt. Men tydligen så var det för stor ansträngning för mina fötter att springa 6,5 km på en gång för dagen efter kunde jag inte stötta på foten. Bet ändå ihop och jobbade, fick linka mig fram på tåspetsarna. Pratade med en ortoped på jobbet som inte kunde utesluta en sk stressfraktur. Det kan man få när de små benen i foten inte är vana vid nytt underlag eller om man har gamla skor/fel skor eller om man ökar träningsdosen för snabbt. Då är inte benen invanda i det nya och då kan det bildas små sprickor i dom som kallas stressfrakturer. Förhoppningen var ju att det bara var en överanstängning i musklerna i foten. Men igår kunde jag fortfarande inte stötta på foten och det gjorde mer ont så då ringde jag vårdcentralen som skickade mig till röntgen och där kunde dom konstatera att det inte fanns några frakturer eller andra skador på benen. Skönt! Det är troligen en liten inflammation som uppstått till följd av överbelastningen. När det blir svullet i dom där trånga musklerna i foten så krävs det inte så mycket för att det ska göra ont. Idag känns det bättre och jag kan gå nästan normalt om jag lindar foten och tar Ipren. Ska bara vila över helgen (förutom jobbet då, men jag ska inte träna!) och sen kan jag smyga igång i nästa vecka igen genom att jogga försiktigt några få kilometer.
Nu ska jag göra mig redo för jobbet, har hela helgen att "se fram" emot...!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0